Det här är en film om ett afghanskt kvinnofängelse och människorna där.

Fångarna är alla anklagade för "moraliska" brott och nästan alla har flytt hemifrån. Vanligaste orsaken är deras män. Med livet som insats har de flytt hemifrån, från våld och hot, för kärlekens och sin värdighets skull.

Fångarna varken ångrar sig eller skäms för de "brott", som de är inlåsta för. Många av kvinnorna har barn, det är lika mycket ett kvinnofängelse som ett barnfängelse. Kvinnornas relationer sinsemellan skildras, liksom förhållandet med vakterna.

Det är berättelsen om livet innanför murarna - bristen på mat, smutsen, sången, dansen, barnens fångenskap, grälen - kort sagt, vardagen. Men på ett annat plan berättar den om kvinnornas situation utanför fängelset.

Är det rentav så att fängelset innebär frihet och livet på utsidan är ett fängelse?