Året är 2077, platsen är Tellus. Här arbetar teknikern Jack Harper (Tom Cruise) med att under dagliga turer inom den säkra zonen, reparera de drönare som faller offer för asätarna - aliens som har invaderat jorden. Inom två veckors tid ska han och kollegan, tillika älskarinnan Vika, äntligen få lämna sitt uppdrag och ansluta sig till resten av mänskligheten på Saturnus måne Titan, där det nya samhället byggs upp. Då Vika är övertygad om att allt kommer bli fantastiskt på det nya stället, så har Harper börjat tveka. Han vill inte lämna jorden där han känner sig mer och mer hemma. Dessutom hemsöks han av drömmar från en annan tid, minnen som borde vara utplånade efter hans obligatoriska minnesradering.

"Oblivion" är baserad på Tron-regissören Joseph Kinskis opublicerade tecknade novell, och sedan skriven, regisserad och producerad av densamme. Det ryktas om att den här 120 miljoner dollar-filmen är omklippt ända in i det sista och om det beror på finlir och ängslan från produktionen - eller stora förändringar - må vara osagt.

För det här är inte en ängslig film. Den är stor, trygg och säker och trots en del logiska luckor och ett visst mått av förutsägbarhet överraskade den mig då och då. Och även om jag till en början hade svårt att se förbi Tom Cruise; hans välkända ansikte med typiska miner, omoderna solglasögon och töntiga motorcykel så engagerade helheten mig så pass mycket att jag lät det bero.

Däremot är Morgan Freemans biroll och filmens kvinnor, av förklarliga skäl, något reducerade (det är mycket Cruise). Olga Kurylenko är sympatisk men blir ett vackert ansikte som går runt i en överraskande figurnära overall, och känsliga Andrea Risenborough trampar runt i husarrest skötandes mark-kontrollen hela dagarna i en tight, grå businessklänning à la Hitchcock och höga klackar - för att på kvällen kunna sexa upp Jack Harper med nattliga bad i parets fantastiska pool.

Den här filmen kommer inte förändra livet för någon men det är trots allt underhållande dryga två timmar man bjuds på, och i det här fallet så får jag nog säga att det räcker.