Nu har några av alla dessa människoöden blivit filmatiserade, med den spanska regissören Juan Antionio Bayona vid rodret. Baserat på en sann historia är det här en stark film som väcker känslor. I mitt fall föll tårarna i takt med förödelsen.

"The Impossible" handlar om familjen Bennett som åker på en efterlängtad Thailandssemester. De checkar in på en vacker resort och njuter av sol och bad tills den där morgonen då jättevågen slår sönder idyllen och tusentals ton vatten förstör allt i sin väg. De fem familjemedlemmarna kommer ifrån varandra och jobbar resten av filmen för att hitta tillbaka.

Alla tekniska detaljer i "The Impossible" är otroligt välgjorda; vågen som väller in, tumultet, kaoset. Det är som om det händer på riktigt och det ger publiken en liten aning om hur situationen var för de drabbade. Det är svårt att inte tänka på vad man själv hade gjort i liknande situation, vilket också bidrar till filmens styrka.

Filmens svagheter då. Jo, om man åsidosätter faktumet att filmen är baserad på en verklig händelse, och tittar på den i egenskap av att bara vara en film, finns en del dramaturgi och spänningsmoment som är något enkelt berättade. Jag saknade känslan av att inte veta vad som komma skall, vilket gjorde att jag i filmens andra hälft inte engagerades fullt ut. Att kalla filmen ytlig blir helt fel, men det är lite som att man förlitar sig på att historien är stark nog och mer eller mindre redovisar förloppet. Det blir aldrig superspännade.

Även i karaktärerna så saknade jag en fördjupning, de är i regel goda rakt igenom vilket gör dem något endimensionella, även om de känner mycket och uttrycker det väl.

I huvudrollerna ser vi Naomi Watts - som Oscar-nominerades för sin kämpande insats som svårt skadad - och Ewan McGregor som är superb som orolig, ledsen pappa. Även Tom Holland - som spelar parets äldste son Lucas - drar ett tungt lass och är duktig på det han gör.

"The Impossible" är en bra film som bör ses. Mest för att försöka förstå det ofattbara.