"Bakom stängda dörrar" handlar om 16-årige gymnasieleven Claude och hans fransklärare Germain (briljant spelad av Fabrice Luchini). Den förstnämnda har fått i uppgift att skriva en redogörelse om vad som hänt i helgen och lämnar in en närgången skildring av en klasskamrats familjeliv. Trots att Germain inser det olämpliga i Claudes inkräktande på familjens privatliv så kan han inte låta bli att inspirera sin nya favoritelev att börja gräva djupare och nästla sig allt närmare familjemedlemmarnas privata angelägenheter.

Voyeurism är ett centralt inslag i filmen och det är ingen tvekan om att Ozon har inspirerats av mästaren inom detta område: Alfred Hitchcock. I det första ledet av voyeurer hittar vi Claude, som smyger omkring i hemmet och tjuvlyssnar på privata samtal mellan sin klasskompis föräldrar. Germain befinner sig i det andra ledet då han verkar närmast besatt av familjens liv, men får nöja sig med att läsa om det och använda sin fantasi för att ge bilder till orden.

Det här sättet att skildra en väldigt alldaglig fransk familj i medelklassen är synnerligen ett lyckat val. För det är inte själva händelserna som utspelar sig som gör filmen spännande, utan snarare att det känns förbjudet att se det. Å andra sidan blir Ozon lite väl övertydlig när han väljer att låta en "osynlig" Germain göra Claude sällskap under sina vistelser i huset. En voice-over hade självklart varit tillräckligt för att förstå hur engagerad Germain är och för att göra det tydligt att Claude ständigt hör hans lärares uppmaningar att krydda skildringarna av familjen. Kanske är det för att Hitchcock perfekterade konsten för flera decennier sedan och därmed gjorde det otacksamt för framtida filmskapare att använda sig av voyeurism, men Ozons försök lämnar mer att önska.

Med det sagt menar jag inte att filmen helt fallerar bara för att Ozon inte är någon ny Hitchcock. Snarare ska han ha all heder för att han vågar sig på att göra en höna av en fjäder och lyckas göra en fransk medelklassfamilj spännande. Om man dessutom tycker om den typ av pseudointellektuella och pretentiösa dialoger som ofta återfinns i Woody Allens filmer så är "Bakom stängda dörrar" en njutning att se.