Vi får följa valkampanjerna för ja- och nej-sidorna, där det gällde att rösta ja för att Pinochet skulle fortsätta vid makten, och nej för att han skulle bli ersatt av ett demokratiskt styre. Något som idag kanske kan kännas som en självklarhet, men då var medborgarna rädda för kommunismen och att livet skulle bli sämre igen, så som det var innan Pinochet tog över genom sin militärkupp.

Året är 1988 och filmen huvudperson är den fiktiva karaktären René Saavedra (Gael Garcia Bernal), en ung art director som leder nej-kampanjen och vill lyfta fram lyckan som det viktigaste och inte fokusera på allt det dåliga som diktaturen har inneburit. Han får inte bara kämpa för att övertyga sitt eget läger, det blir även en del sabotageförsök och hot från motståndarna.

Den här filmen har fått en del kritik mot att det inte alls var så här det gick till, och människor som var med i Chile under den tiden har tyckt att filmen bagatelliserar hela valet.

Men då måste man komma ihåg att det här är en spelfilm som inte på något sätt hävdar att den berättar sanningen, men den är så pass snyggt gjord att den är filmad i en slags video-kvalitét i 4:3, som gör att de originalsekvenser - som utgör ungefär 30 procent av filmen - smälter väl ihop med det fiktiva materialet, och om man inte vet vad som är vad så kan det vara svårt att avgöra vad som är sanning och vad som är lögn.

Detta är ju naturligtvis väldigt effektivt och ger filmen en helhet som stärker dess värde, även om jag kunde störa mig på den tekniska kvalitén till en början. Jag tycker även att de sekvenser som är filmade som om de vore dokumentära ganska klart och tydligt är spelade och då blev det en krock i mitt huvud som störde. Men när jag väl accepterat formen så kunde jag uppskatta den och till och med tycka att det var snyggt med video-looken.

Filmen är enkelt berättad rakt igenom och Saavedra blir väldigt mänsklig i Garcia Bernals skepnad. Han använder små medel för att uttrycka känslor, och får mig känna att jag stundtals vill tränga mig in i hans huvud och få reda på vad han tänker på. Och det är ju ett väldigt bra betyg.