Jag bara måste slå ett slag för denna köttmacka deluxe. Alldeles för många slagsmålsscener som spelats in sedan film blev på modet känns trötta och larviga. Man finner sig själv fnittra när hjälten måttar ett slag en halvmeter från skurkens näsa och denne slänger sig värre än en italiensk fotbollsspelare.

Personligen stör jag mig även på filmslagsmål som inte känns. Sluta mesa! skriker jag från soffan, och önskar att hjälten hade hårdare nypor. "The Raid" (2011) är en film som levererar slagsmål. Nu snackar vi hårdingar som har satt på sig sina allra hårdaste handskar.

Storyn lämnar inte mycket utrymme för varken dialog eller tid att tänka. I Indonesiens huvudstad Jakarta har en elak maffiaboss under en längre tid kommit undan rättvisan sittandes högst upp i sitt eget höghus. Polisen har helt enkelt inte vågat gå in. Men nu är det slut med det. Ett SWAT-team ska kämpa sig, som i ett tv-spel, våning för våning upp i huset för att föra skurken Tama Riyadi inför rätta. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort. 

Det som följer är, förutom tre-fyra minuter i början, 101 minuters sparkande, knivande, skjutande, skallande, slående, armbågande, knäande och sprängande tokröj. Jag kan till och med gå så långt som att säga att slagsmål på film ALDRIG kommer att kännas lika ballt efter att du sett "The Raid".

P.s. Lyssna efter "The Wilhelm scream" i början av filmen.