Sherry inser att hennes lilla dotter har glidit ifrån henne rejält och förstår att hon måste skärpa till sig rejält för att vinna tillbaka sin dotters kärlek och kunna fungera som en god moder. Men att försöka komma på fötter är lättare sagt än gjort. På utsidan är det tufft att klara sig, och att erbjuda sin kropp i utbyte mot gentjänster är inget hon drar sig det minsta för, man kan ana att hennes pappa har nåt med detta att göra. Det dröjer inte länge förrän hon är tillbaka i drogmissbrukets deprimerande ekorrhjul och ju mer hon försöker hoppa av, desto djupare i skiten hamnar hon.

Maggie Gyllenhaal gör en väldigt stark rolltolkning som Sherry och det hela känns mycket verklighetstroget. Hon får verkligen spela ut och bära upp huvudrollen på sina späda axlar i en gripande film skriven och regisserad av debutanten Laurie Collyer. Gyllenhaal blir till ett med sin rollfigur och man känner den eländiga situation hon befinner sig i ända in i hjärtat.

Det är ingen tvekan om att hon förtjänar priser för sin rolltolkning, men nån som imponerar här är Danny Trejo, som för en gångs skull får spela en inte helt osympatisk roll. Sherry får kontakt med honom i en drogavvärjningsgrupp hon går med i de utvecklar en personlig relation tillsammans. Vanligtvis dyker Trejo upp i filmer som en läskig kriminell typ när man minst anar det (när du ser honom känner du nog igen honom) och får väl mest säga grymma saker och vara våldsam. Här får han dock visa att även han kan vara en omtänksam kille som visserligen har en del bekymmer kvar själv men ändå kan ses kämpa för nåt bättre tillsammans med Sherry. På det personliga planet har Trejo själv varit drogmissbrukare och kåkfarare, men lyckats ta sig upp ur träsket genom att få en chans att bli skådespelare. På ett liknande sätt som han själv har fått hjälp får han i filmen utgöra nyckeln till hur man tar sig ur ett missbruk. Grundstenen här är att vi alla behöver nån som hjälper oss, nån som finns vid vår sida i vått och torrt. Man klarar av en hel del på egen hand, men vi behöver nog alla lite hjälp på traven om vi ska lyckas uppnå våra drömmar om ett bättre liv.

Fotnot: Filmen blev utsedd till bästa film under Stockholms filmfestival.