Men dagen måste ha sin början nånstans, och det är även här filmen börjar. Titeln kan få en att tro att det rör sig om en biografi om Bobby Kennedy, men så är långt ifrån fallet. Det enda vi får se av Bobby är i form av autentiska uttalanden han gör i olika TV-sändningar. Även om Irak-kriget får sig en del indirekta kängor i form av Kennedys kritik mot vad som skedde i Vietnam så blir det inte en massa demokrati-propaganda vi får dras med. Istället kretsar handlingen kring ett 20-tal personer bland personal och gäster på hotellet under denna ödesdigra dag, alla med det gemensamt att de kommer att delta i festligheterna under kvällen.

Efter sju år och många bedrövelser är nu Emilio Estevez äntligen klar med sin film som han så många gånger har varit nära att ge upp att färdigställa på grund av skrivkramp. Hans bror, Charlie Sheen har funnits där som stöd när det har gått som trögast och deras pappa, Martin Sheen, spelar en av karaktärerna i filmen. Hotellet må vara femstjärnigt, men inhyser här långt många fler stjärnor än så. Hollywoods skådespelarelit verkligen trängs om utrymmet på duken och har ställt upp utan att kräva lika mycket betalt som de brukar göra. Deras politiska tillhörighet går nog att skönja här, det är trots allt en film med fokus på en Kennedy-demokrat som säkert hade kunnat uträtta storverk i det stora landet i väst om han hade fått chansen att komma till makten. Istället fick han gå samma öde till mötes som sin bror John på grund av samma slags politik.

Den lågmälda handlingen i de olika historierna är intressant uppbyggd med välskriven dialog. Frågan är dock om alla korthistorier hade behövts, och Estevez inte hade kunnat lägga mer fokus på vissa av dem istället. I USA tycks de mestadels tänka politiken i filmen, men vi i Sverige kan nog mer se den som en "skådespelartalang-chock" och njuta av bra skådespelarprestationer. Det är bara att köpa sig en biljett, luta sig tillbaka i biosätet och låta experterna göra sina jobb under två timmar.