Då han hittas skjuten i sitt hem antar man att det rör sig om ett självmord och fallet anses vara avklarat. Det är dock vissa saker som pekar på att det kan röra sig om ett mord, som till exempel att Reeves har haft en affär med frun till filmbolagsbossen Eddie Mannix (Bob Hoskins). Detektiven Louis Simo (Adrien Brody) anlitas av Reeeves mamma för att gå till botten med fallet, och gör vissa upptäckter som polisen verkar ha missat.

Då filmen bygger på en sann historia om ett av Hollywoods största mordmysterier visar man i regel bara upp olika tänkbara händelseförlopp. Detta varvas med ett annat fall som Simo har tagit sig an, samtidigt som historien om detektivens personliga raserade äktenskap ska dras upp. Detta blandas med tillbakablickar på hur George Reeves kämpar i Hollywood som skådespelare och hur tufft det är att slå sig fram i skådespelarbranschen i allmänhet och dessvärre känns det som om filmskaparna försöker klämma in mycket mer på två timmar än vad de borde ha försökt med.

Filmspråket är väldigt snyggt och gillar man mordgåtor i 50-talsanda kanske man ska ge filmen en chans. Man kan även gå och se filmen för Ben Afflecks imponerande skådespelarinsats. Han har fått en hel del kritik genom åren från alla håll och kanter och brukar inte hålla Oscarklass, men här gör han sin comeback på vita duken. Dessutom är Adrien Brody och Bob Hoskins som vanligt en fröjd att se. De känns trovärdiga och lyfter upp filmen. Filmen når dock långt ifrån upp i samma klass som exempelvis den tio år gamla LA Confidential. Hollywoodland med sina lösa trådar som aldrig knyts ihop blir mest till en ganska trögflytande massa utan nån riktig fokuspunkt som är intressant för en svensk biopublik år 2007.