överklass och överklass. det kling så mästerligt skildrar i denna sorgsna pärla är vår tids mentalitet av individualism och kapitalism och hur det förstör människorna. bernard kommer säkert att vara en av de som idag dör och på begravningen kommer inte en jävel. att det sker, att det överhuvudtaget kan ske, är så fruktansvärt. kommer ihåg min mamma sa när vi såg den, i scenen där bernard får sitt enda positiva gensvar (och fan om det inte var i sista stund!), att det är tur för den invandrarkillen. säkert bara för att han lärt sig respektera sina äldre. till skillnad från de tidigare beslutsfattarna som sitter i sina kostymer och stolar och stryps av allt ansvar som de inte förstår något av och att ta konsekvensen av ett beslut NEJ DU FÅR INTE VARA MED är något de rynkar på nosen åt. darling ger mig så många känslor. varje gång jag ser den. såg den på filmstudion där faktiskt kling var med efteråt och vi fick ställa frågor, min var: hade du tänkt från början att bernard och eva skulle träffa varandra? och svaret var nej, det bara blev så. (liten notis) det jag i alla fall vill förmedla är att även om en del vill bortförklara denna film som pretentiös och enkelriktad så är det verkligen inte så. fan har du hjärta och själ i kroppen så förstår du vad det handlar om. medmänsklighet. kontakt. snällhet. filosofi. meningen med livet. grymheten idag. samhällets utanförskap. arbete. pengar. kling rör vid alla dessa faktorer och binder de samman med ett fotografi och en ljussättning som är suggestiv som få. åh har du inte sett denna film än så gör det, men jag råder dig att se den med någon du kan hålla i handen. för om du kan kalla dig människa så kommer du att gråta. så slutligen vill jag tacka kling, segerström och meadows för ert bidrag till filmhistorien. det här är en av de allra bästa.

Ändå bra

Fattar eg inte varför denna film gjorde intryck på mig. Rollerna var stereotyp och personerna därmed inte trovärdiga eller intressanta. Att spela dum och ytlig eller dum och snäll måste ha varit ren barnteater för dessa skådisar. Men kanske var det regin, med det entoniga som gjorde intryck. Kanske som en obegåvad epigon till Roy Andersson ändå fått merd sig något om hur man återger en stämning. Kanske var det också en bra klippning. Som gör att den dröjer kvar i sinnet.

på pricken Håkan J!

Håller med helt. Klyschig och faktiskt ytlig film, men sköna klyschor för berättande, och bra skådespelare, även om Segerströms roll var litet matiné.

Träffsäkert??

Darling gick på SVT i kväll, har hört mycket om den men aldrig sett den förrän nu. Den sägs vara en träffsäker skildring av överklassen, men vad den egentligen visar är den bild av vad man tror är överklass som kulturkoftorna har. Själv bor jag på Östermalm (sant) och har mött många människor som är trevliga, välutbildade, har entusiasm och driv. Människor som bara pratar om kläder eller utseende, som har tid att fika hela dagarna, eller som helt saknar entusiasm såsom Eva i "Darling" har jag aldrig mött. Aldrig. Komplett endimensionellt. Däremot finns en ytlig inställning, något som kanske liknar det man ser i "Darling", kring Stureplan. Men då är det ett ytlighetsfenomen, inte ett överklassfenomen. Obegripligt att hela kritikerkåren så genomgående har en bisarr världsbild. Michael Segerström var lysande, i en roll där han dock förutsätts framstå som nästan mindre vetande.

Filmen är snyggt gjord, den blir aldrig långtråkig. Bra skådespel möjligen lite pretantiös. Ser ni filmen riskerar ni att bli nedstämda. Det blev ett kort abrubt slut på filmen.

Bästa på länge

Det hör var den bästa filmen på länge. En skär njutning på biografen. Det var så hädtigt med de långa scenerna och långsamma toningarna mellan dem, som i många av de gamla svartvita filmerna. Och hur Eva ler enda gången, om än smått tillsammans med Bernhard men hur hon inte kunde tacka nej när hon blev tillbakabjuden till det gamla livet. Depressing, men mycket bra.

mycket bra film.

förstår inte hur man som "Sara" och "Ellen" kan missa alla budskap om lycka och medkänsla eller avsaknad av dessa som filmen förmedlar.

Jag tycker filmen va överpretantiös utan nån som helst egentlig handling. Varför dessa långa scener där nån t ex bara går? Poänglös film utan budskap.

Darling

Michael Segerström... Den jäkeln fick mig gråta. Vissa scener träffade mig rakt i magen. Eller fan, rakt i pungen goddamnit.

Fantastisk

Måste säga att Darling var den bästa film jag sett på länge och då inte bara svenska film. Den hade en träffsäkerhet som var imponerande och dessutom modet att inte göra tittaren glad. Väntar på Klings uppföljare med spänning.

Jag såg den här filmen igår och enligt min mening var den verkligen extremt tråkig och innehållslös. Jag kan inte hålla med om att skådespelsinsatserna var bra på något sätt.