Blues Brothers från 1980 av John Landis har allt en må-bra-film ska ha: musiken, kärlek, våld, skitsnack, snygga kläder, världens längsta biljakt...

Alla som har sett Saturday Night Live på 80-talet eller Animal House (Deltagänget) vet att John Belushi är en av de bästa komikerna någonsin (och är dessutom en grym sångare) och alla som sett Ghostbusters eller Spies like us vet att Dan Aykroyd är en överjävlig manusförfattare. Spies like us är för övrigt också regisserad av John Landis. Tillsammans svetsas de ihop till inget mindre än guld. 

Enligt John Landis fick han kämpa hårt innan han lykades få någon att kasta miljoner på honom så att han kunde krascha fler bilar än vad någon filmskapare gjort varken förr eller senare. Och att storyn var svårsåld kanske man kan förstå. Två alkade, småkriminella brorsor från Chicagoslummen ska sätta ihop sitt gamla band för att få ihop 5000 dollar så de kan rädda barnhemmet de är uppväxta på. På vägen mot det välbetalda giget är de jagade av Hillbillys, polisen, FBI, nazister, klubbägare de är skyldiga pengar och inte minst Jakes (Belushi) ex-fru (fenomenalt spelad av Carrie Fisher, ni vet Leia från Star Wars). Men med Gud på sin sida och några legendariska musiker (James Brown, Aretha Franklin, Ray Charles, John Lee Hooker med flera) på sin sida klarar de sig undan hagelgevär, ölnotor, eldkastare och stans samlade poliskår.

Förutom tidernas längsta och mest underhållande biljakt har Blues Brothers min kanske absoluta favoritscen (förutom slutscenerna i Alien 2 och Terminator 2). Jake och Elwood har precis samlat ihop bandet och Jake har sagt att de har ett gig. Problemet är att de inte har något gig utan bara åker och åker tills Jake stannar vid det ölsvettiga cowboyhaket Bobs Country Bunker. Jake övertalar ägaren Bob att de är bandet för kvällen och börjar rodda upp på scenen. En av trumpetarna får en lista med Bobs favoritlåtar eftersom han är längst (?) och bandet anar oråd när de inser att scenen står bakom ett lager "Chickenwire".

Deras oro besvaras direkt i form av flaska efter flaska som som krossas mot kycklinggallret då den hårdföra countrypubliken inte vill veta av någon storstadsblues. Jake räddar dock kvällen genom att få bandet att köra temat till country-tv-serien Rawhide (en serie som hetta "Prärie" i Sverige). Publiken kastar dock ännu fler flaskor på bandet när de får höra något de gillar. Giget funkar efter den misslyckade inledningen bra men gaget blir omvandlat till en skuld då bandet druckit för mycket öl. Bandet är tvugna att köra en springnota och får ett gäng riktigt arga cowboys efter sig. 

Att John Landis lyckades övertala någon att ge honom pengar för detta galna projekt och att han dessutom fick med alla de superstjärnor som är med är en bedrift värd att salutera. Resultatet ska självklart ses på den extra långa versionen där man bland annat får se när Elwood säger upp sig från limmfabriken med kommentaren "Im gonna be a priest".

Fan vilken rulle. Ses i gott sällskap av öl och Chicagosnacks typ pickled eggs.