Redan i inledningsscenen när Helena Bergström och Maria Lundqvist tjafsar om en felparkerad bil förstår man att det här kommer att bli galet, roligt och lite vemodigt. Läkaren Elisabeth Staf (Bergström) och parkeringsvakten Gudrun Nyman (Lundqvist) är så olika som två jämngamla kvinnor kan bli. Men när de, under smått absurda former, stöter ihop med varandra tre gånger i tät följd under filmens första 20 minuter är det som att de, på något oförklarligt sätt dras till varandra.

De börjar umgås, och framförallt gå ut och roa sig tillsammans, eftersom båda är frånskilda med vuxna barn. Umgänget blir allt intensivare och det dröjer inte länge förrän konflikter börjar komma upp. Som i de flesta fall av vänskap dyker det upp både personer och händelser de inte räknat med, och kanske inte riktigt vet hur de ska handskas med. Tonen mellan de båda kvinnorna är såväl öm som lite rå på sina ställen, men alltid med mycket hjärta och framförallt med roliga undertexter som lockar till skratt.

"Heartbreak Hotel" är knappast Colin Nutleys första film om relationer, vilket leder till att den både har lite igenkänningsfaktor och även till viss del är slentrianmässig. Mycket av vardagskonflikterna är gammal skåpmat, Helena Bergströms karaktär känns det som att hon har gjort några gånger tidigare. Men samtidigt har Nutley återigen genialt lyckats med att göra sina karaktärer väldigt mänskliga, samtidigt som de är lite skruvade. Vilket leder till både vemod och täta skratt.

Själva storyn i "Heartbreak Hotel" är varken unik eller särskilt omvälvande, men det kanske är på grund av det som den är lätt att ta till sig. Det är många träffsäkra repliker, väldigt många skratt samt en genomgående myskänsla, både under tiden i biosalongen och när man går därifrån.