Vi kan inte försvara friheten i andra länder genom att ge upp den här hemma.? Orden uttalas av filmens huvudperson Edward R. Murrow. Det är inte svårt att se att de lika gärna skulle kunna varit riktade till dagens amerikanska makthavare. För att undanröja alla tvivel om detta använder sig Murrow i filmen även av det nutida modeordet terror för att beskriva situationen.

Edward R. Murrow var en av USA:s stora nyhetsjournalister. Han spelas brilliant, med en lågmäld intensitet, av den tidigare birollsinnehavaren David Strathairn. Även Murrows antagonist, senator McCarthy, framställs trovärdigt och starkt. Inte så oväntat bör tilläggas, eftersom scenerna med McCarthy utgörs helt av autentiskt arkivmaterial. Detta grepp skapar autenticitet och fungerar utmärkt både dramaturgiskt och formmässigt.

Good night, and Good Luck är en minimalistisk och välgjord film som nästan enbart utspelar sig i Murrows TV-studio. Det svartvita fotot är snyggt och känns tidstypiskt men samtidigt modernt. Tror inte att jag någonsin sett så mycket cigarettrökande i en och samma film. Inklusive ett cigarettreklamsinslag i sin helhet. Kanske vill Clooney även här göra någon slags politisk poäng? Eller är det bara för att rök är snyggt i svartvit film?

I vilket fall så är det just i de raka politiska budskapen som framförs av Murrow själv som filmen hettar till. Hans avslutande utläggning om mediernas ansvar känns också den minst lika relevant i dagens kommersialiserade medievärld.

I övrigt så är dramaturgin inte rafflande och den poänglösa bihistorien med Robert Downey Jr. och hans fru kunde ha utelämnats. Men filmen håller mig ändå fångad i sin rökiga stämning och när den slutar, ganska abrupt, efter en och en halv timme, känns det som jag gärna hade kunnat tillbringa ytterligare en stund i Murrows sällskap.