På fast mark träffar hon singelpappan Marcus som verkar ha båda fötterna på jorden tillsammans med sin son William. Drömmarna om en familj börjar frodas för Nina, och till en början ser allt ut att gå utan turbulens. Men hennes planer är kanske något högtflygande.

Förväntningarna på en film av Maria Blom, skaparen av Masjävlar, kommer säkerligen att vara enorma ute i stugorna. Men hon tar det med lugn och menar att hon faktiskt inte har haft så höga krav på sig själv. Hon vill att filmen ska nå ut till en bred publik och tilltala folk på olika sätt, sedan är hon nöjd.

Man ska ju inte förvänta sig att få se en Masjävlar 2 bara för att huvudrollen även här görs av den begåvade Sofa Helin. Hon spelar visserligen en karriärskvinna även här, men där slutar väl också likheterna. Det här är en helt annan typ av film som saknar den typ av värme som Bloms debutfilm hade. Möjligen kan det bero på att det mjuka dalmål som talades i Masjävlar nu ersatts av en hård rikssvenska, men Nina Frisk är även en något mer komplex film. Det är en verklighetstrogen berättelse om att bli kär i kärleken och allt vad det för med sig i form av att måla upp en fasad på ytan om att allt är underbart och sockersött.

De förhållanden som finns i Ninas omgivning är inte de lyckligaste, men jakten på lycka finns där som en röd tråd. Under ytan lurar missnöjdheter i olika former, men det är lätt att fastna i rutiner och bara låta livet ha sin gilla gång. Ibland krävs det att utomstående säger till en på skarpen och får en att vakna upp ur den bubbla man svävar omkring i så att man får ett nytt perspektiv på tillvaron.