Han är kanske mest känd i Sverige som manusförfattare till "Kids", men debuten "Gummo" (som finns på video) visade hans talang som filmskapare. Harmony Korine är nu aktuell med "Julien Donkey-Boy" som visades under Stockholms Filmfestival.

Julien Donkey Boy handlar om en schizofren kille, spelad av Ewen Brenner (Trainspotting), baserad på Harmony´s egen galna farbror. Hans far, spelad av regissören Werner Herzog, lider däremot av större mentala problem och pressar Julien´s fysiskt välartade bror till omöjliga övningar i styrka och koncentration.

"Julien Donkey Boy" är Dogma 95 certifierad. Vid presskonferensen på New York Film Festival pratade Harmony Korine om Dogma 95 som något religiöst, något man tog till för att rena sig själv. Hans nästa film blir något annat, men han kan tänka sig att gå tillbaka till Dogmat i framtiden.

Filmen spelades in med 30 olika videokameror vilket resulterade i ett berg av material att klippa sig i genom. I vissa av dialogscenerna berättade han att man placerade två kameror vid vardera sida av skådespelarna och lämnade rummet. På det sättet fick de total frihet. Dogma handlar bara om skådespelarna. Att låta dem agera utan att behöva tanka på var de befinner sig i bildsnittet och vilka markeringar de måste följa.

Julien Donkey Boy blev inte någon stor kritikersuccé och många som jag har pratat med tyckte direkt illa om den. Den är ett nedslag i en idiotisk familj och det är allt. En journalist frågade Korine vad han egentligen menade med filmen, och fick ett svar som jag gillar:

"Om jag visste vad jag ville säga så skulle jag inte försöka visa det. Du får se på filmen som du vill".

I min åsikt har Harmony Korine gjort en film som för en gångs skull inte är gjord för att återskapa celluloiden. Han utnyttjar videoformatets fördelar istället. Resultatet är en film där kameraarbetet är lika strålande som regin.

Bilder från denna artikel

•