Det är lätt att glömma bort att bortom pretty-boy-imagen och den irriterande feta högen av löpsedlar och skvallerblaskor finns det en stor skådespelare i Brad Pitt. Detta har han redan bevisat gång på gång i filmer som “Seven”, “Fight Club” och “De tolv apornas armé” och år 2007 levererade han sin kanske största prestation i denna biografi om en av Vilda Västerns mest berömda ikoner, vilken han också medproducerade. Den andra huvudkaraktären i dramat är Jesse James fan och sedermera mördare, Robert Ford, spelad till perfektion av Casey Affleck.

När vi först möter Ford är han en Jesse James-dyrkande, 19-årig pojke som är på väg att bli en i James gäng, med lite hjälp från sin bror (en briljant Sam Rockwell). Roberts minnen av de heroiska berättelser han har vuxit upp med faller snart i spillror när han lär känna den verklige Jesse James - en man som är på god väg att förlora greppet om sina mer mänskliga sidor. En man vars glansdagar är förgångna och vars slut kommer allt närmre.

Ford är en pojke som hela sitt liv blivit retad för sitt närmast fanatiska idoliserande av den store mannen och när till och med Jesse verkar håna honom och behandla honom orättvist, börjar Ford ändra inställning till sin forna hjälte. Med tiden blir James mer psykotisk och oförutsägbar, och hans humör svänger vilt. Han skiftar från att i ena stund vara på gränsen till att döda någon till att i andra skratta hysteriskt, och när framtiden för gamla medlemmar i James-ligan verkar vara ytterst oviss på grund av den mer och mer misstänksamme Jesse blir bröderna Ford alltmer nervösa.

Det här är en storslagen, episk västern som borde rankas där uppe bland de stora. Fotot är otroligt med den ena hisnande bilden efter den andra, där höjdpunkten är uppbyggnaden till tågrånet. Skådespeleriet är superbt ner till minsta biroll. Till och med den grymme Brad Pitt överglänses av den underskattade Garret Dillahunt i ett par outhärdligt nerviga scener. Casey Affleck går också hem med äran i behåll med sin karaktär - från början en gnällig och patetisk pojke, men mot slutet någon som vi på sätt och vis förstår, och till och med tycker lite synd om i de sista scenerna.

Man bör inte förvänta sig en typisk duell-tät västern när man tar sig an denna film. Detta är ett vuxet, karaktärsdrivet drama som tar sin tid - inte en actionpackad popcornrulle för CGI-onanister.

De saker som stannar hos en efter filmen är skådespelarprestationerna (särskilt den från Ben Afflecks begåvade lillebrorsa), den subtila filmmusiken, de fint fångade landskapen och de långa scener i vilka spänningen stiger till bristningsgränsen och man bara väntar på en explosion - blodig eller känslomässig.

“Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford” blev sannerligen rånad på Oscarsgalan och borde ses och uppskattas av en större publik.

Bilder från denna post

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•