Den hyllade belgiska regi- och manusduon Jean-Pierre och Luc Dardenne är kända för sina starka socialrealistiska dramafilmer och har belönats med Guldpalmen i Cannes för "Rosetta" (1999) och "Barnet" (2005). Även i år tippades de som tänkbara vinnare för "Två dagar, en natt". Förväntningarna var alltså högt ställda och de kommer inte på skam.

Oscarsvinnaren Marion Cotillard spelar huvudrollen som Sandra, en fabriksanställd som efter en sjukskrivning för depression ställs inför beskedet att hon inte är välkommen tillbaka till arbetet. Fabriksledningen har, ställd inför nödvändiga besparingar, låtit personalen rösta om de vill ha sin bonus om 1 000 euro per man i utbyte mot att Sandra avskedas. De har valt pengarna. Men Sandra lyckas övertala chefen om att utlysa en ny omröstning och nu har hon två dagar och en natt på sig att få kollegorna att ändra uppfattning.

För Sandra, hennes lågavlönade make och deras två barn innebär hennes anställning att de kan behålla sitt hus och slipper tigga om hjälp hos socialen. Men att behöva gå med mössan i hand till de sexton kollegorna är inte heller det enklaste och Sandra lider av förnedringen som det innebär. Är hon ens frisk nog att arbeta igen, undrar kollegorna och själv känner hon sig så pressad att hon vänder sig till pillerburkarna hon egentligen inte behöver längre för att kunna uppbåda tillräcklig styrka att möta deras tvivlande blickar. Reaktionerna på hennes förfrågan varierar från skam till ilska och sorg och får också oanade konsekvenser när kollegornas familjemedlemmar lägger sig i frågan.

Någon behöver pengarna för att betala sina barns skolgång, någon annan för att kompensera för sin partners arbetslöshet och en tredje vill bygga ut sin altan.

För varje ny situation Sandra ställs inför utmanas våra föreställningar om etik, moral, empati och egoism. Och frågan vi ställer oss är evig, vad skulle du vara beredd att ge upp för någon annan?

Marion Cottilard är alldeles lysande i den självutlämnande rollen som Sandra och hennes öde berör.

Bröderna Dardenne har återigen gjort en tankeväckande film som känns i hjärtat.