Med tre misslyckade äktenskap och lika många outgivna romaner bakom sig har den 57-årige Mathias (Kevin Kline) inte så mycket att komma med - vilket Mathilde (Maggie Smith) är vänlig nog att påpeka så snart de möts. Den 92-åriga kvinnan bor i Parislägenheten som han har fått ärva av sin far och på grund av en knepig fransk lag får hon, som före detta fastighetsägare, bo kvar tills hon dör. Och inte nog med det, han ska dessutom betala en rundlig summa i avgift till henne varje månad... För Mathias som har använt sina sista pengar på flygbiljetten i hopp om en snabb och mycket lukrativ lägenhetsförsäljning är läget minst sagt katastrofalt. Dessutom får han Mathildes dotter Chloé (Kristin Scott Thomas) att tampas med. Hon bor också i lägenheten och är inte det minsta intresserad av att flytta, om någon ska ut, menar hon, så är det Mathias.

Desillusionerad är bara förnamnet. Men det riktiga dramat börjar när Mathias hittar ett gammalt fotografi och familjehemligheter som involverar både hans och Mathildes familj kommer i dagen. Nu lyfts teman som barndomens betydelse och prägling, kärlekens pris och arvet ifrån våra föräldrar upp. Hur stor del i våra egna personliga misslyckanden kan och ska tillskrivas oss själva? Har vi rätt att dela det ansvaret med dem som gjort oss illa på olika sätt? Eller finns det aldrig någon tillräckligt bra ursäkt för att inte fortsätta att sträva efter lycka? Det är svåra frågor, sådana som skaver och de bearbetas här med en utmärkt dialog och fina skådespelarinsatser.

Att "My old lady" är baserad på en pjäs märks i de långa dialogerna, berättarstilen och tempot. Ett slags modernt kammarspel som manar till, om inte rannsakning, så eftertanke.