Cirkeln tar direkt ett järngrepp om publiken med en dramatisk och ångestriden sekvens. Sedan sköljer gymnasieårens fasor med allt från mobbing och orubbliga hierarkier till självdestruktivitet, sökande och tvivel över oss. Men också ny och berusande kärlek, innerlig vänskap och hemliga, bubblande förälskelser har en naturlig plats. Precis som författarna har filmskaparna lyckats med att sätta den ungdomliga tonen på ett trovärdigt sätt.

I centrum står sex tjejer med helt olika personligheter enligt kategorityperna: plugghästen, mobboffret, den konstiga, plågoanden, slampan och den vanliga. Stereotypa karaktärer med hög igenkänningsfaktor som efterhand nyanseras och breddas.

Plötsligt en natt dras tjejerna som magneter till en plats i skogen. De vet inte varför och har inte minsta lust att umgås med varandra. Men det ska visa sig att de har åtminstone en sak gemensamt, nämligen sina övernaturliga förmågor. Någon kan bli osynlig, en annan läsa tankar och en tredje flytta saker med viljans kraft. De har blivit utvalda och deras uppdrag är att rädda världen från de demoner som hotar att förgöra den. Nu måste den brokiga och högst motvilliga skaran samarbeta...

En svensk fantasyfilm - hur bra kan det bli? - undrar nog vissa skeptiskt. Riktigt bra faktiskt, specialeffekterna fungerar och den magiska spänningen infinner sig som ett brev på posten.

Men den stora behållningen är ändå den fina skildringen av ungdomarna och den känslomässiga berg- och dalbana som hör tonårstiden till. Skådespelarprestationerna är med något undantag suveräna, speciellt duktiga är de sex unga kvinnorna som gör huvudrollerna. Som extra krydda för alla musikentusiaster kan tilläggas att Benny Andersson gjort det stämningsfulla soundtracket.

Regissören Levan Akin har lovat två filmer till om Cirkeln går hem hos publiken. Låt oss hoppas på det.