En gråtrist förort till Uppsala. Ungdomar rör sig mellan lådliknande hyreskaserner, i den bit av skog som finns kvar, parkeringsplatser och slitna tennisbanor. Några tränar kampsport, en verkligt "farlig" form, som utvecklats av yrkesmilitärer. Någon sitter uppflugen i en basketkorg och röker. Den enda vuxna person som ges något utrymme i filmen är en pappa som längtar bort och som funderar på att lämna sin tonårsdotter för att åka hem till Makedonien. Hans tafatta försök att först lära henne boxas symboliserar hela föräldragenerationens misslyckande. De är mer vilse i tillvaron än sina barn.

"Under Gottsunda" bygger delvis på Viktor Johanssons roman "Den mörka sporten" och berättelsesamlingen "Gottsunda" som han skrev tillsammans med ungdomar från Gottsunda. Filmen är tänkt att både skildra den skitiga verkligheten och att vara drömsk bildpoesi.

Jag vill verkligen tycka om den här filmen. Det är ett angeläget ämne. Att ge dessa ungdomar, som känner sig bortglömda och undanskuffade, tillfälle att tala om sig själva. Visa hur de har det. Men filmen är för kalejdoskopiskt uppbyggd för att man riktigt ska få grepp om vad som verkligen händer. Ungdomarna som uppträder i olika situationer förblir namnlösa och som utrivna ur sitt sammanhang. Det finns ingen berättarröst (vilket jag saknar ibland) men däremot stämningsskapande musik och ibland förvrängs ljudet så att orden försvinner. Det är en film som så gärna vill vara både och (både fakta och fiktion) att den blir varken eller.

Fotnot: Filmen har premiär online och kan ses på Vimeo för 5 dollar.