Cultcorner-udda karameller

Filmer som du förbisett men som likväl förtjänar din uppmärksamhet

Ung man från huvudstadsområdet som sedan tonåren haft ett stort intresse för film & framförallt kult, ja ni vet sådana där dammiga kassetter man kunde finna längst in i videobutikens rysarhörna? Har varit intresserad av att blogga tidigare men då har det slutat med tramsiga/omogna inlägg alternativt att jag enbart fokuserat på ämnen jag inte haft något vidare intresse för Hoppas att uppnå något annorlunda med denna hörna, jag har vid tillfällen tagit pauser då jag behövt fokusera på annat men filmintresset har alltid återvänt i en eller annan form. Härmed känns det som att jag funnit mitt kall: Här har jag ett intresse jag brinner för, där jag kan plita ner mina funderingar.

Cultcorner-udda karameller

Filmer som du förbisett men som likväl förtjänar din uppmärksamhet

Filmer som du förbisett men som likväl förtjänar din uppmärksamhet

Poster med etiketten “nostalgi”

Dinoriders på vita duken, det vill vi se!

Cool!

Jag vet att det här först verkar vara något allmänt nördigt & inte så mycket filminriktat, men följ inlägget till slutet så ser ni ;)

Ta er gärna en titt på det här klassiska fenomenet från 80-talet, väcks något minne till liv långt därbak i skallen?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dino-Riders

Episkt, inte sant?!

Det här var en mindre TV-serie som gick i slutet på 80-talet & det är just de medföljande leksakerna som väcker den lille pojken till liv djupt inne i mig!

Det var ca 2 veckor sedan som jag & några polare satt vid datorn & glodde på ett avsnitt av Nostalgia Critic (killen som berättar om sunkiga filmer han sett, vilka tecknade serier som hade grymmast intro etc).

I just det här fallet gällde det "Skumma reklamfilmer riktade till barn" & se på fan & hans moster när Dinoriders flashar förbi!

"Vad i helvete, jag & brorsan hade ju de när vi var små!" inser jag helt plötsligt!

TV-serien (9 avsnitt av totalt 14 kom alltså till Sverige) samt serietidningen fick jag aldrig nån kontakt med vad minnet säger (sistnämnda fanns bara att tillgå i USA). Kanske är jag glömsk & gluttade på TV-serien för den delen, men vad jag minns är hur grymma leksakerna var! Jag minns inte exakt hur många jag hade, inte exakt vilka vi hade.

Men T-rexen liksom en av de mindre Krulos-krigarna har jag hållit i vid minst ett tillfälle! Nånting säger mig att det var just de jag & brorsan hade ;)

Här kommer jag nog till det man kan kalla pudelns kärna: Vore det inte dags att "piffa" till de här? Återlanserade man leksakerna skulle jag nog le inombords, men det häftigaste vore ju faktiskt att se en filmatisering!

Jag menar: Kan GI Joe, Transformers etc så kan väl liksom "Dinoryttarna" fungera på vita duken?

En mångmiljon produktion av Michael Bay, skulle det funka? Jag vet inte, för mycket CGI blir inte så underhållande nja.

Jag undrar hur det skulle se ut om ett mindre oberoende bolag skulle ta tag i saken ("Kultnörden" inom mig tvingar mig att ta med det ;) hehe) eller för den delen ett utanför USAs gränser?

Eller om en filmatisering redan skulle ha gjorts på 80-talet? Det skulle varit att föredra framför en mer modern?

Ja, framtiden får helt enkelt utvisa hur det går på den fronten antar jag

Alexander | 2011-03-18 02:33

Tags: nostalgi

Door into darkness eller hur jag lärde mig att älska skräck (Kapitel 1)

Det som blev dörre in i galenskapen!

Efter att ha läst ett inlägg på den trevlige Davids blogg (närmare bestämt detta:

http://furtherthanfear.blogspot.com/2011/03/min-nedstigning-i-skrackfilmstrasket.html

Så tänkte jag köra ett nostalgiskt inlägg & berätta i så stor utsträckning som möjligt hur jag blev en "cineast" som farsan kallat mig ibland eller "skräckmaestro" som en av mina polare faktiskt döpt mig till (sicken charmknutte det där hehe)

Med reservation för att minnet är rätt luddigt & att vissa detaljer fallit i glömska så tänkte jag ändå ta med det viktigaste som fortfarande finns att tillgå långt därbak i skallen!

Kapitel 1: Drömmarnas videobutik:

Redan på mellanstadiet hade jag ett enormt intresse för spöken/övernaturliga ting & jag tackar mina båda päron (framförallt morsan!) då de båda gav mig böcker med spökhistorier alternativt hemsökta platser i Sverige & övriga världen. Kanal 5 & dess gamla TV-serie Det spökar som leddes av Torsten Wahlund förtjänar också att nämnas, 1997-98 skrämde den skiten ur mig!

Äldsta renodlade skräckfilmsminnet var nog när jag & en polare smet iväg på en håltimme i 6an (lutar jag starkt åt att det var) då vi käkade mackor med smält ost & njöt av första Terror på Elm street (ja, det var ju faktiskt SÅHÄR jag först lärde känna denna klassiker haha) som polarens brorsa spelat in från TV4! Ljuvlig stund minsann!

SVT körde nån gång i början av milleniet även TV-serien The shining & den gamla damen i badkaret gjorde mig så livrädd att brorsan fick följa mig till muggen samma kväll jag sett henne i rutan (nåja, i TV-serien var hon helt annorlunda jämför med orignalfilmen)

Jag borde kanske ha sett Kubricks filmatisering först men man var väl lite "Ung & dum" på den här tiden ;) Har iofs beskådat den senare & den är MINST lika bra IMO!

Det var dock först mot högstadietiden, som gaspedalen drogs igång så att säga & jag "sjönk ner i träsket"!

Jag bodde hos farsan varannan helg & vi var ofta i videobutiken i centrum på helgerna.

Det var väl precis runt millenieskiftet & jag smet ofta förbi skräckhyllan & hittade diverse skumma titlar, oftast i risiga svenska underground-utgåvor (från D-wracking) & jag svor för mig själv att jag en vacker dag skulle titta på Staden med levande döda, Nightmare city, Zombie flesh eaters & allt vad de skumma titlarna hette (var först orolig att farsan skulle få dåndimpen om han såg de titlarna i hemmet!).

Efter att ha smygtittat på fodralen under en lång tid fastnade jag slutligen för några skumma rullar vid namn Toxic avenger & Toxic avenger part 2 som stod på just skräckhyllan tillsammans med några andra skumma rullar med märket Troma. Det kändes bara för coolt för att låta bli så en kväll när 1:an var uthyrd (i know, men just då kunde jag inte hålla mig) hyrde jag 2:an & det jag fick se den kvällen var nog en ren jävla käftsmäll!

Filmen nedan är "dörren" som ledde mig in galenskapen

Jag insåg att "Det här är INTE Hollywood!" & sen var jag nog körd i botten hehe!

Det här var egentligen inte mitt första möte med Hollywoods ärkefiende nummer 1 (som de kallades på det numera nedlagda svenska Troma-forumet) utan det första av deras alster jag hittade i butik var Decampitated (som jag hittade i Statoil-macken bredvid Stockholms universitet 1999 tror jag, dock avfärdade jag det som en renodlad porrfilm & något som morsan skulle slänga om hon upptäckte det!) men nu hade jag verkligen fått "kontakt" med detta skräpfilmsbolag & stenen var satt i rullning!

Kort därefter hyrde jag första bästa Troma-rulle jag hittade, vilket blev Terror firmer & ett kort tag senare köpte jag med mig några av de svartröda D-wracking rullarna med hem (Alisons birthday, Bloody wednesday, God told me to & nåt svagt minne att det var därifrån min Toolbox murders kasset kommer från!)

Det här får nog avsluta kapitel 1 & i nästa ska jag försöka ta med några tidiga nätbeställningar (bla första kontakten med Klubb super8), hur jag kom i kontakt med italiensk film (i form av Argento) & George A Romero kan jag nog också klämma in!

Stay tuned!

Alexander | 2011-03-16 19:34

Tags: nostalgi

Bloggen “Cultcorner-udda karameller” publiceras på Film.nu av Alexander. Film.nu förhandsgranskar inte publicerat material i denna blogg, och tar därför inte ansvar för innehållet i den. Finner du något du anser vara olämpligt i denna blogg, ta gärna kontakt med oss.

Är detta din blogg? Uppdateringar kan tyvärr inte längre göras då Film.nu har avslutat denna bloggfunktion, och “Cultcorner-udda karameller” finns endast kvar i arkivsyfte. Om du önskar radera bloggen, kontakta oss. Skriv i ditt mail att du vill radera din blogg och inkludera adressen (URL) till denna sida. Uppge även ditt namn samt det inloggningsnamn och lösenord du använde när du skapade bloggen på Film.nu.

×