Julian är aningen sällskapssjuk och klänger sig fast vid Danny. Men enstörig yrkesmördare som han är, behärskar han inte riktigt den sociala biten och lyckas gång på gång förnärma sin nya och antagligen enda vän. Båda kommer de överraskas av livets vändningar.

Pierce Brosnan är förvånande bra som utbränd yrkesmördare och de flesta scenerna med honom är fantasiskt underhållande. Greg Kinnear gör rollen som den vanlige affärsmannen och Hope Davis spelar hans söta fru. Motsatser attraherar heter det ju och Kinnear och Brosnan kompletterar för det mesta varandra alldeles utmärkt. Ibland tycker jag dock att Dannys mesighet blir lite väl fjantig. Danny blir fascinerad av det spännande liv Julian lever och för en utbränd och bostadslös yrkesmördare framstår Dannys vardagliga liv som ett ideal.

Brosnan driver ordentligt med sin tidigare roll, den stele James Bond. Julian dödar, tumlar runt i sänghalmen, super, allt medan hans inre går i bitar. Vi får se en sida som sällan visas upp, den coola torpeden som inte längre är så tuff. Det finns en helt underbar scen där han vandrar genom det flotta hotellets lobby endast iklädd ett par kallingar, boots och solbrillor. Filmen har en härlig dialog med fyndiga repliker som aldrig känns påklistrade.

Trots att jag ofta har svårt att hålla mig för skratt, får jag känslan att det var meningen att Matador skulle bli ännu roligare och galnare än vad den är. Den är egentligen inte särskilt speciell. Men jag gillar dess enkelhet, den är smart och avslappnad på något sätt. Missa inte denna störtsköna komedi där Pierce Brosnan gör sin bästa roll någonsin.