Vampyrer och varulvar, två av genrefilmens mest älskade och mest filmade monster, här i strid med varandra i ett gotiskt samtida Europa. Tycker du att detta är en intressant premiss så är du förmodligen precis som jag såld på genren och kan med fördel läsa vidare. I annat fall är detta inte filmen som kommer få dig att gilla vampyrfilm.

Efter succén Underworld från 2003 drar Kate Beckinsale åter på sig latexoutfiten och huggtänderna för att ge sig ut i natten och slåss i uppföljaren Underworld Evolution. Filmen tar sin början i samma stund som den föregående slutade, men där den första var en ganska rak berättelse om kriget mellan vampyrer och varulvar, är detta en klart mer invecklad historia.

Vampyrkrigaren Selene (Beckinsale) och hennes allierade, vampyr/varulvshybriden Michael (Speedman), ska försöka stoppa Marcus, den allra första och starkaste vampyren, från att befria sin bror William, den allra första varulven. På vägen träffar de även Corvinus, odödlig pappa till både Marcus och William, men varken vampyr eller varulv. Förvirrad? Lugn, det är bara början.

Innan filmen ens sätter igång på riktigt har vi sett en förklarande rulltext, en historisk återblick och en snabbresumé av första filmen. Inte direkt vad man kallar skickligt berättande. Faktum är att filmens story är så löjligt sökt och konstruerad som bara en dålig uppföljare kan vara.

Nåja, nu är ju inte manuset allt i en sådan här film och till dess försvar innehåller den en hel del snygga effekter och stunts. Men den saknar det allra mest väsentliga för genrefilmen, igenkänning. I en vampyrfilm vill man ju givetvis se huvudrollsinnehavaren suga blod, och i en varulvsfilm vill man se ylande mot månen och så vidare. När man gör en film som kan utnyttja båda dessa rika mytologier så finns ju massor av stoff att låna av och att utnyttja för en begåvad manusförfattare och regissör. Dessvärre har Underworld Evolution varken det ena eller det andra.

Till slut sitter man och undrar vad som egentligen krävs för att ta kål på monster nuförtiden. Det här med pålar genom hjärtat och silverkulor verkar vara helt omodernt.