Alla har vi våra livsberättelser. Vissa håller dem hemliga, andra delar med sig av dem. I Nine Lives får vi ta del av nio kvinnors livsöden. Det kretsar kring kvinnor som alla har älskat i någon form (vem har inte det?) och om olika livsteman; familj, kärlek, relationer, förlust. Att rada upp nio kortfattade handlingar ger nog inte så mycket egentligen. Jag försöker därför att beskriva filmen på ett annat sätt.

Det är skönt med filmer utan slut ibland. Det har gjorts många filmer om personer vars liv flätas samman och där allt knyts ihop på något smart sätt i slutet. Här kommer dock en variant på det konceptet. Det blir bara som en sorts sensuell beröring när rollfigurer råkar dyka upp i varandras i övrigt isolerade historier. Här finns ingen pampig och finurlig final, och vart och ett av de nio kvinnoporträtten kan i regel ses som kortfilmer på omkring femton minuter vardera. Efter en kvart i rampljuset får vi i princip inte veta mer om de kvinnor, vars liv vi fått en inblick i. Raskt vidare till nästa, och filmen består faktiskt bara av nio olika klipp. Därför är det egentligen ingen av skådespelarna som tar mer plats än någon annan. Samtliga ur den imponerande rollistan gör vad de ska och det är upp till var och en att hitta den historia som berör en mest. För den här känslosamma filmen berör. Det är inte så värst gladlynta historier, men vem har sagt att livet är så glatt egentligen...

Jag tror att alla som ger filmen en chans får behållning av den. Men jag får kanske ändå höja ett varningens finger. År 2001 skrev och regisserade Rodrigo García Ten tiny love stories. Där berättar tio kvinnor för kameran om sina liv. Åtminstone tre av kvinnorna från den filmen känner jag igen i Nine lives, och fyra av kvinnorna från Nine lives är med i hans Things you can tell just by looking at her, som även den handlar om exakt samma sak. Han gjorde pilotavsnittet till Big love, som handlar om en man och hans relationer till sina tre fruar, och snart kommer Six degrees, som handlar om sex främlingar vars liv flätas samman.

García kan konsten att göra bra kvinnoporträtt, men möjligtvis kan det kännas som om man har sett den här filmen förut om man redan har sett en García-film. För mig fungerade filmen dock, och har man inte sett hans andra filmer bör man ta en titt på Nine Lives. Man bör nog se filmen med någon som efteråt kan tänkas vara villig att diskutera livet, eller relationer i allmänhet. Alla är vi olika och bär olika upplevelser med oss, och man kan lära sig mycket av och om varandra om man delar med sig av sitt liv.