Den unge drömmaren Erik bor i Los Angeles och arbetar som hamburgerfotograf. Ett arbete som, enligt honom själv, betalar hyran men förlamar hjärnan. Istället försöker han skriva filmmanus men har drabbats av skrivkramp. En kväll träffar den vackra och gåtfulla Lola, som lyckas locka med honom på en resa genom Mojaveöknen, till Las Vegas. Samtidigt beger sig två självdestruktiva människor och deras chaufför också till Las Vegas för att träffa sin terapeut. De reser parallellt, men deras historier vävs samman mer och mer under filmens gång. Lola är inte den hon utger sig för att vara, transvestiten Geert hittar plötsligt kärleken i en poliskommissarie och känslor av alla de slag uppstår på oväntade håll.

Erik blir indragen i farliga och komplicerade situationer som han inte kan hantera och allt eftersom filmen fortlöper vävs de två resande gruppernas historia samman mer och mer. Samtidigt pågår terapeutens framgångar på plats i Las Vegas, som i mångt och mycket är orsaken till de flesta problem som uppstår.

Det största problemet här är inte den förvirrande berättelsen eller den sega dialogen utan att filmen nästan helt saknar poäng. Även om huvuddelen är biografisk kan man inte bara luta sig mot det, det krävs mer krydda och finns inte det i den verkliga berättelsen så borde manusförfattarna lägga till det. Andreas Wilson gör ett förvånansvärt blekt intryck som den naiva och drömmande Erik, och verkar mest försöka överleva på sitt fördelaktiga yttre. Medan Fares Fares mest framstår som osäker och smårolig istället för någon macho bad guy.

En som däremot övertygar är Alexander Skarsgård som den självdestruktive transvestiten Geert. Den enda roll man faktiskt berörs något av, till skillnad från de andra opersonliga karaktärerna. Enbart att se Alexander i peruk och högklackat är en riktig höjdare, men inte tillräckligt för att det ska rädda en genomskinlig b-film som den här.