Mikael Håfström har många svenska produktioner i bagaget, bland dem Leva livet, Strandvaskaren och Vendetta. Men de flesta tänker nog på filmen Ondskan när de hör hans namn.

– Det var efter att den hade visats på Toronto filmfestival jag började få manuskript från Hollywood. Derailed var ett projekt som de verkligen ville göra, och komma igång med snabbt. Jag gillade att det var en "gammaldags" thriller, som man inte längre ser på bio så ofta – karaktärsdriven, utan mängder av specialeffekter.

Hur stor är den konstnärliga friheten i Hollywood?

– Man har stor makt som regissör. I Hollywood handskas man med fler människor som tycker saker, man måste bolla sina idéer med dem. Det var aldrig så att några viktiga beslut togs över mitt huvud, regissören är hela tiden i centrum. Men så måste man också stå upp för det man tycker på ett mer direkt sätt än här hemma. I Sverige kanske man har lite för stor makt som regissör. Det finns för många ja-sägare – eller inga ja- och nej-sägare alls.

Hur fungerar rollbesättningen?

– Regissören har huvudansvaret, men det görs naturligtvis tillsammans med producenten och studion. Det är mitt jobb att åka runt och träffa de skådespelare jag är intresserad av. Clive Owen och jag hade ett väldigt bra möte. Han var entusiastisk inför rollen. Jag ville ha Jennifer Aniston med tanke på vad hon har gjort tidigare, jag tyckte det skulle vara spännande att se henne i den här rollen. Vincent Cassel har jag sett i många av hans franska filmer och gillat honom.

Hur skiljer det sig på inspelningsplatsen, i USA gentemot Sverige?

– Det är en helt annan hierarki och man har mängder av assistenter. En viktig roll är "first assistant director" – det är han eller hon som leder inspelningen och har en väldig makt när det gäller filmteamet. Den personen har i sin tur två-fyra assistenter under sig. Resultat blir att allt löper smärtfritt, alla gör det som de ska. Nackdelen kan vara att det är väldigt mycket folk som ska fraktas hit och dit, ett mycket trögt maskineri.

Vad är fördelarna med att jobba med internationella projekt?

– Man tjänar mer pengar. Jag får större möjlighet att göra det jag valt som yrke, nämligen att regissera film. Sverige är en liten filmbransch, det är många som slåss om de få pengar som finns. Fördelen med att Derailed gått så bra är att jag får fler och fler manuskript och folk vet vem man är.

Finns det någon speciell skådespelare du vill arbeta med?

– Det vore väldigt kul att jobba med någon av de gamla stötarna, som Gene Hackman eller Dustin Hoffman. Samtidigt finns det många nya, begåvade – jag gillar Viggo Mortensen och John Cusack.

Hur kommer Derailed att fungera i Sverige?

– Hoppas att publiken hittar den, det vore jättekul. Flera miljoner har redan sett den, låter fantastiskt när man säger det men så är det och många av dem har gillat den.

Vad kommer du att göra härnäst?

– Jag har ett kontrakt på en film till med The Weinstein Company, 1408. Den är baserad på en novell av Stephen King – en udda och spännande psykologisk thriller som jag verkligen gillar. Hoppas att inspelningen blir av nu under året. Jag har jobbat med manuset och nu letar vi efter skådespelare. Sedan för jag även samtal med ett par andra studios om olika projekt. Det är roligt att hamna i en sådan situation, samtidigt är det få filmer som verkligen blir av. Det är bra att ha olika saker på gång.

Derailed är en thriller, 1408 likaså. Är du rädd att hamna i ett fack?

– Här i Sverige gillar vi att sätta folk i ett fack. Om man gjort en sak ska man hålla sig till det. Det är lite mer öppet i Hollywood. Jag skulle jättegärna vilja göra en komedi vid tillfälle, men det är svårt att hitta bra manus.

Vill du skriva manus igen?

– Jag saknar skrivandet, absolut. Men det är mycket svårare att skriva ett bra manus än att regissera en film tycker jag. Skriva är fantastiskt när det fungerar, men det kan också vara ensamt och frustrerande. Hoppas ändå att jag kommer tillbaka till det, det var ju så jag började, att skriva manus.

Mikael Håfström bor i London, men tillbringar mycket tid i Los Angeles.

– Det är en skön stad med ett bra klimat. Jag tycker det är fantastiskt med en så stor stad där allt handlar om en sak, nämligen film. För en filmälskare är det ganska enastående. Numer finns det många i branschen som jag räknar till mina vänner, så det är roligt att åka dit med den förankringen. Men jag trivs bättre med att bo i London, det är nära till Sverige. Det är viktigt för mig att kunna pendla dit och samtidigt vara på vägen till USA.

Kommer du att göra film i Sverige igen?

– Om jag får ett bra manuskript. Jag har ju bosatt mig i London med ambitionen att ha nära hit. Inget svenskt projekt är på gång, men det kan hända i framtiden.

Bilder från denna artikel

•