Jag var förberedd på att filmen skulle vara mycket otäck på sina ställen men det hjälpte inte, filmen överträffade det mesta i otäckhet och grymhet. Klassen har alltid mobbat Joosep, varför framgår inte och det har heller ingen betydelse. Det viktiga i den här historien är vad som händer med en klass som mobbar när det invanda mönstret plötsligt ändras och när det utsatta mobbingoffret får nog. I detta fall är det klasskamraten Kaspar som en dag oväntat hjälper Joosep ut från tjejernas omklädningsrum, dit han släpats naken.

Genast börjar ledaren Anders och hans anhängare att ifrågasätta varför Kaspar hjälpte Joosep. Redan i detta tidiga skede av filmen har regissören fångat smärtan som Joosep känner. Han utstrålar skörhet, hopplöshet, ensamhet och förstås rädsla. Skådespelarnas prestationer är mycket bra.

Från denna dag då Kaspar hjälpte Joosep blir ingenting som det varit. Anders och de övriga godtar inte att Kaspar ställer upp för Joosep, och Kaspar har fått en tankeställare och beslutar sig för att det är hans hederssak att fortsätta hjälpa Joosep. Det är slagsmål och psykisk terror om vartannat, otäcka scener med sparkar och slag samtidigt som den psykiska terrorn förstärks av skickligt bildval och bra musikval.

Lärarna gör något lamt försök att prata med eleverna men detta resulterar förstås bara i att det blir värre. Till slut ser Joosep och Kaspar ingen annan utväg än att ta saken i egna händer och skjuta Anders och hans anhängare. Det otäcka är att jag förstår dem. Vad i hela friden är det som i detta fall driver ungdomar till att mobba någon så grymt? Jo, makt. Har man makt och kontroll känner man sig osårbar och med makt tar man sig friheten att bestämma över andra vilket gör att man känner sig ännu mer osårbar.

Ett annat sätt att få känslan av makt är att använda vapen. Varför lyckas vi vuxna inte fånga upp dessa ungdomar i tid? Det var just historien om mekanismerna bakom en skolmassaker som regissören Ilmar Raag ville berätta och enligt mig har han lyckats.

Efter filmen är det bra om man har någon att prata med, för den leder helt klart till en välbehövlig diskussion. Klassen vann Stockholms filmfestival Juniors pris för bästa film.