Men så verkar inte vara syftet med New York Film Festival. Syftet är nog mer att ge en liten väl betalande krets chansen att se de lite smalare filmerna innan de kommer upp på bio. I vilket fall är filmerna intressanta och det faktum att de visar så få gör att man hinner se dem alla utan att blanda ihop dem.

Öppnings filmen var Pedro Almodovars "All about my mother" som fick utmärkelsen bästa regi vid filmfestivalen I Cannes i år. Det är en film om en kvinna som efter att ha förlorat sin son ger sig ut på en resa for att hitta hans far.

Det som ska bli mest spännande under festivalen är Harmony Korines (Gummo) nya film "Julien Donkey-Boy" och Mike Leighs (Naken, Hemligheter och lögner) Topsy-Turvy (som är en musikal).

Recension: Topsy-Turvy, UK, 1999, 160 min

En tre timmar lång episk berättelse om Gilbert & Sullivan, känd duo bakom engelska operetter under 1800-talet.

Arthur Sullivan (Allan Corduner), levnadsglad och ett geni, producerar opera på beställning. Han tröttnar och vill göra något storslaget. W.S. Gilbert (Jim Broadbent), en gravallvarlig man med en kvittrande fru, skriver nya libretton efter sina vanliga formler och Sullivan vägrar komponera musiken.

Tre timmar kan tyckas lite långt (jag somnade ett tag så det stämmer kanske) men när filmen var slut var inte handlingen riktigt färdig, och jag önskar en tre säsonger lång TV-serie för att tömma ut stoftet bakom hela persongalleriet.

Mike Leigh, mannen bakom "Naken" och "Hemligheter och Lögner", har gått från alldaglig till storslagen i en musikal om människorna runt och kring den fantastiska duon Gilbert & Sullivan. Hans andra filmer känns mer som hans hemmaplan. Men om man ser stora regissörer, i de som ligger bakom filmer med genomgående strålande personporträtt, är han i mina ögon den största.

Recension: Being John Malkovich

Craig Schwartz (John Cusack) har en dockteater som ingen förstår. För att rädda sitt äktenskap med en förfulad och koftbeklädd Cameron Diaz bestämmer han sig för att skaffa ett riktigt jobb.

Tack vare sina flinka fingrar lyckas han bli anställd på en arkiveringsfirma sju och en halv våning upp i ett kontorskomplex. För att komma dit trycker man på nödstopp någonstans mellan sjunde och åttonde våningen och bänder upp dörren. Våningsplan nummer sju och en halv är hälften så högt som ett vanligt vånings plan och har bakom en hurts en hemlig passage som leder till John Malkovichs hjärna.

Kan inte komma på någon annan nutida surrealistisk film som är så lättsam och okrystad. Filmen är det roligaste jag har sett i år (har inte hunnit med "The Spy who shagged me" än) och hur irriterad jag än är på att Cameron Diaz är så fantastisk, blir hon bara coolare och coolare för varje film man ser henne i.

Regissören Spike Jonze är en före detta musikvideo- och reklamfilmsregissör som har artister som Beastie Boys, The Chemical Brothers, Björk och R.E.M. på sin meritlista (Mike Stipe hjälpte till att producera såg jag) och kunder som Nike, Coca-Cola och Levi´s.

Hoppas för allt i världen att "Being John Malkovich" kommer till Sverige (trakassera någon lämplig distributör eller festivalarrangör).