Pojkarna Amir och Hassan är bästa vänner i 1970-talets Afghanistan. De gör allt tillsammans, trots att deras bakgrund finns i helt olika sociala skikt. Amir är son till en välbärgade affärsmannen Baba, medan Hassans far är tjänare åt den förre. Deras största nöje är att flyga drake tillsammans. Amir är en mästare på att klippa av snören till konkurrenternas drakar i den årliga tävlingen i Kabul, medan Hassan är den som springer efter de drakar Amir "besegrat". Utan att ens se dem vet han exakt var de kommer att landa. Amir drömmer om att bli författare, och reciterar historierna han skriver för den icke läskunnige kompisen.

En dag händer något som kommer att förändra de båda pojkarnas framtid för alltid och som leder till att Amir sviker sin trogne vän. Kort därefter invaderar sovjetiska styrkor landet och den antikommunistiske Baba måste fly landet tillsammans med sin son. De hamnar efter en strapatsfylld resa i USA, där pappan får ta lågavlönade jobb för att kunna försörja sig och sonen och bekosta hans utbildning.

Efter många år i USA får Amir, som nu har är författare och precis har fått sin första bok utgiven, ett samtal från Pakistan. Han måste återvända till Afghanistan för att hjälpa sin gamle vän Hassan.

Flyga Drake är en gripande och färgstark film som suger tag i mig direkt. Den visar upp ett levande och fritt Afghanistan, före både sovjetiska och amerikanska invasioner. Huvudstaden Kabul är en vacker och inbjudande stad i filmens början, på 70-talet. När sedan Amir återvänder efter många år ligger staden i ruiner och all är grönska har blivit till grått damm. Men framförallt är det här en film om hur vänskapsband kan överleva, vad som än kommer däremellan.