Filmens titel bygger på ekvationen W delta Z, som enligt genetikern G. R. Price påvisar att naturen saknar osjälviskhet. Price blev upprörd över sin egen upptäckt och använde resten av sitt liv för att motbevisa sig själv genom att ge bort allt han ägde, bli hemlös och begå självmord med en sax i en skitig Londonkvart.

Ekvationen blev grunden för en tankeväckande thriller, med manus av Clive Bradley och regi av Tom Shankland. I filmen tvingas brottsoffer mörda sina barn eller föräldrar för att rädda sina egna liv. Eddie själv ställs inför valet om hans ska ge sitt liv för att rädda den han älskar.

Filmen övertygar dock inte som filosofiskt experiment om existentiella frågeställningar. Den är alltför spekulativt gjord för att fånga sin publik med våld och brutalitet. Fotografen Morten Søborg filmar ofta med handburen kamera, som ger dokumentärkänsla. Musiken ligger som ett lågfrekvent muller för att skapa stämning av hot och skräck. Regin lyckas delvis få karaktärerna att agera informellt och med närvaro för att ge intryck av autenticitet. Replikerna är rå polisjargong eller gängspråk med "fucking" eller "fuck you" i varje mening.

Stellan Skarsgård gestaltar den trötte, cyniske kriminalpolisen med alla stereotypa hjälpmedel. Rösten ligger pressad till bottenläge, näst intill rapning. Blicken är stel och intensiv och leenden obefintliga. Han är fåordig och allvarlig för att ge intryck av koncentration och smarta tankar. Eddies kedjerökning är klippning på nivå, näst intill, klaffel. Djupa bloss blåses aldrig ut. Skarsgårds pålagda kroppsspråk, tal och blickar ska dölja den blonde Göteborgskillen med den ljusa rösten och blyga leendet. Den uppgiften klarar han med den äran. Men man undrar om fiktiv film verkligen förverkligar människor eller om branschen gör dem till tomma, välbetalda marionetter.

Melissa George gör den vackra, oerfarna polisen Helen, som är ambitiös och ärlig, men verkar felplacerad tjänsteman på den testosterontunga, spermasprängda, halvkriminella polisavdelningen. Daniel Leone spelar Eddies söte vän Ashley och man undrar hur denne, till synes oskuldsfulle och trygghetssökande pojke, hamnat i New Yorks värsta brottssyndikat och lyckats undgå att deformeras av dess subkultur.

WΔZ är en spännande, skickligt gjord film inom sin genre och har släppt nästan alla spärrar. Tidigare har barn och gamla skonats någorlunda i amerikansk våldsfilm. Men här blir de lemlästade tortyroffer. Censuren är maktlös, hungern efter underhållningsvåld gränslös och blodtörsten omättlig. Och filmskapare ger sin publik de dem vill ha och ibland under falska förespeglingar att de söker sanningen om människans själsliv.