Filmen tilldrar sig i en mindre stad i Frankrike, där etniska grupper lever både åtskilda och som grannar. Filmen Två kvinnor lyfter indirekt fram konflikthärden Palestina/Israel med en sensmoral att vänskap övervinner allt. Men filmen bevisar det inte, hur behjärtansvärd avsikten än må ha varit.

Regin känns amatörmässig. Skådespelarna läser sina repliker och även om man inte förstår språken, som växlar mellan franska och arabiska, så känner man få nyanser. Castingen är bra. Typerna, i såväl huvudroller som biroller, även statister, känns naturliga. Men man tror inte på historien. Den känns konstruerad för en politisk tanke. En film om stark vänskap mellan parter i krigförande länder måste bekräftas när den sätts på hårda prov. Andens seger över materien måste vara utan tvivel, annars blir den diskutabel, för att inte säga osann. Några scener där kvinnorna skrattar tillsammans eller försonas efter ett gräl räcker inte.

Manuset är ett grupparbete av Philippe Faucon, Amel Amani, William Karel och Sarah Saada. Namnen antyder olika ursprung. Dialogen är saklig intill torrhet. Lustigheterna är få och svaga. Förklaringar ibland om att Koranen och Bibeln har gemensamma rötter och att folken ursprungligen har samma kultur, är måhända pedagogiskt korrekt, men blir pekpinnar i stället för gestaltning.

Fotot känns dokumentärt. Kameran anstränger sig inte för att betona eller förstärka dramat, förföra oss eller ens hålla vårt intresse vid liv. Det blir hel- eller halvbilder på dem som talar och i stort sett inte mer. Fotografen kunde ha visat talande miljöer och gett glimtar av isolerade kulturer eller grupper, och hur de visuellt förmedlar sina tankar om och känslor för varandra. Olika musikslag kunde långt bättre ha skapat möten mellan oliktänkande.

Att de två kvinnorna i filmen överhuvudtaget lyssnar på varandra beror på deras gemensamma ursprung, Algeriet, där de känner till varandras hembyar och hemstäder och har samhörighet i det. Utan den kopplingen hade kontakten förmodligen aldrig fördjupats eller ens varit möjlig.

Som förspel visas den 4 minuter långa och internationellt prisbelönta kortfilmen "Oväntat besök" av Per Carleson med Helge Skoog och Tomas Norström samt ett antal färgade statister. Filmen är en halvrolig grabbhistoria, men kändes pinsamt tunn i biografsalongen.