Läser Mårten Blomqvist inlägg(http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/marten-blomkvist-varfor-sager-ingen-at-popularkulturen-att-sluta-predika-1.1147061) med rubriken "Varför säger ingen åt populärkulturen att predika?" och blir oehört förbryllad. Blomqvist menar att han är trött på att den tidigare så avslappnade populärkulturen har gått och blivit intelligent. Jag förstår inte alls resonemanget. Att filmer som utmanar konventioner och givna strukturer når ut till en större publik är väl bara till godo.

För det första så kommer de klassiskt dramaturgiskt uppbygda romcomen aldrig gå i graven, så den som oroade sig för att Hugh Grant inte skulle dyka upp och flörta på vita duken igen behöver ej oroa sig. För det andra, så kan man hoppas på att filmer som dessa kanske kan bli en inkörsport för folk till filmens alla glömda storverk som majoriteten av befolkningen inte känner till. Jag kan faktiskt påstå att jag till och med ser en ljusning gällande denna utveckling. Anledningen stavas HBO. Tack vare denna oerhört talangfulla kanal har mängder av kvalitativa tv-serier nått ut till en bredare publik de senaste 10 åren. Sopranos inledde vågen, Six feet under och The Wire följde efter. Listan skulle kunnas göra så mycket längre. Six feet under ställer existentiella frågor och bryter upp tabun(tänker närmast på sätt att bemöta döden). The Wire ifrågasätter vem som är god respektive ond och behandlar frågan om våra fasta roller här i livet, dvs hur vi föds upp och förväntas vara på ett speciellt sätt. Samtidigt som dessa två serier på ett briljant tillvägagångsätt vänder synen på normer och dessutom utmanar tradionellt berättande respektive foto, så når de också ut till en bredare publik och inte enbart till den redan frälste. Förhoppningsvis kan detta också smitta av sig på filmen.

Som en stark beundrare för både populärkultur och finkultur(teater, konst) så älskar jag när dessa två möts och utmanar den gängse bilden. Ibland blir det mindre bra, men många gånger blir det riktigt lyckat. För målet med kombinationen måste ändå vara att ifrågasätta värderingar och där är konsten, filmen, litteraturen så oerhört viktiga. Och problemet är allt som oftast att det redan är de frälsta som följer dessa medan de ej intresseade nöjer sig med vad tv3 har att erbjuda. Jag måste tillägga att jag för övrigt inte förstår det resonemanget som Mårten Blomqvist menar med att att man skulle säga åt den att sluta. För mig är det obegripligt. Jag tror att kultur finns till för engagera människan, och blir helt förvirrad när folk pratar om att de vill "slappna av, och inte tänka" och därför slår på "two and a half men" en gång till. Jag förstår inte.