Sommaren 1979. Walkman är det senaste, och övervintrade hippies syns fortfarande här och där. I en småstad i Ohio håller Joe (Joel Courtney) och hans killkompisar på att spela in en super 8-film om zombies. För att få lite extra coola scener åker ungdomarna ut till en ödsligt belägen tågstation efter midnatt. När de filmar som bäst och tåget kör förbi ("produktionsvärde!", utbrister regissören Charles förtjust) observerar Joe hur en truck plötsligt kör ut på spåret och kolliderar med tåget som spårar ur och alla vagnar flyger som smällare i luften. Scenen är för övrigt mycket välgjord och otäck.

Därmed förvandlas denna fina historia om vänskap och ungdomlig iver och nyfikenhet till ett äventyr, lika intrikat som det bästa Arkiv X-avsnitt. Tågvagnarna tillhör nämligen flygvapnet och plötsligt kryllar stan av bistra uniformerade män som ska "städa upp". Samtidigt börjar oförklarliga saker att hända i stan: alla hundar flyr, människor försvinner spårlöst liksom motorer ur bilar och mikrovågsugnar ur lagerlokaler...

Något otäckt från rymden är på rymmen och det blir upp till ungdomarna att rädda dagen och staden. Blod och explosioner är inget som avskräcker det här supergänget och dessutom kan de lära de vuxna ett och annat som att förmågan att förlåta och gå vidare.

De unga skådespelarna gör fina insatser och storyn är tillräckligt intressant för att roa både stora och små. Ett filmäventyr som klippt och skuret för bioduken.