Men andra kanske jublar. Tillhör du den senare kategorin och är ute efter en actionhistoria där trovärdighet inte har något med saken att göra, då kan du läsa vidare...

Hanna (Saoirse Ronan) bor tillsammans med sin far Erik (Eric Bana) i urskogarna utanför finska Kuuasamo. Där jagar hon ren, slåss med sin far (han fostrar henne till en effektiv dödsmaskin) och skjuter prick på djurhorn. När Hanna är 14 år har hon tröttnat på det torftiga livet i skogen och vill se vad världen mer har att erbjuda. Det innebär att hon måste röja sitt och faderns gömställe. Därmed får CIA-agenten Marissa (Cate Blanchett) upp kornet på dem och jagar dem över snart sagt hela världen. Men far och dotter färdas inte tillsammans utan slåss sin väg fram, mycket framgångsrikt, på egen hand.

Marissa är ond, hon har en egen agenda och får obegripligt nog hjälp av några nazister?! Erik har en hemlighet som rör Hannas bakgrund. Låter kanske spännande, men blir tyvärr aldrig det. Våldet är i fokus. Dessutom ackompanjerad med någon slags rave- och technomusik och konstiga kameravinklar. Stundtals vill manusförfattarna skildra Hannas möte med jämnåriga och då tar filmen en annan riktning, och blir till ett drama, komplett med vänskapsband och ett försök till en första kyss med en het spanjor.

För mig blir det hela bara en obegriplig soppa. Manuset känns ogenomtänkt och spretar åt alla håll: från actionrulle till musikvideo och ungdomsdrama. Varför Cate Blanchett och Eric Bana ställt upp och gjort den här filmen är för mig en gåta.

Men, ett plus finns och det är stort, nämligen unga Saoirse Ronan som gör en mycket bra skådespelarinsats som den märkliga men stentuffa Hanna.