tobiastfilm
It's NOT Complicated..
tobiastfilm
It's NOT Complicated..
It's NOT Complicated..
Goddag vänner!
Har sedan sist sett en massa film, några bra och några mindre bra..
Jag läste i en tidning för ett tag sedan om filmen It's Complicated(2010), med Meryl Streep och Alec Baldwin som ett frånskilt par som under försöker komma underfund med sina känslor för varandra, och i processen lära känna sig själva.
Jag vet att man inte ska ta recensioner som står på framsdan på fär stort allvar, då de ofta är utdrag helt tagna ur sitt sammanhang och inte alls behöver vara talande för filmen. Detta är ett sådant exempel.
På framsidan stod det något i stil med: Film kan inte bli roligare än så här! Och: Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv". Detta lovade ju sannerligen väl så jag såg den, med förhoppningar att skåda något fantastiskt, något som skulle förändra sättet jag ser på film, och i förlängningen även livet..Så blev det inte riktigt.
Meryl Streep spelar en framgångsrik kvinna, som har allt man kan drömma om, underbara barn och massa pengar. Men när hennes ex-man( Alec Baldwin) åter dyker upp i hennes liv, nu omgift, så tvingas hon gå på djupet med sina känslor och varför allt blev so complicated..
Alec Baldwin och Meryl Streep är bägge duktiga skådespelare, som lyckas väcka liv i de här ganska platta, ointressanta och stereotypa karaktärerna och åstadkomma någon slags intensitet i filmen. Steve Martin som en udda arkitekt/ kärleksintresse för Streep, är väl också hyfsad, jag är dock av uppfattningen att han inte är rolig. Alls. Han ser bara ut som en lergubbe som bäst passar i Disney-filmer om talande hundar eller jättelika mormonfamiljer( Cheaper by the dozen). Och när han ska framföra något av seriösare karaktär tycker jag han faller platt, hans framförande känns krystat och hans samspel med Meryl Streep saknar gnista och passion.
Sedan känner jag mig tvingad att nämna hur regissören Nancy Meyers har lyckats reducera John Krasinski( The Office) till en förpubertal, tafatt tönt. Och inte en rolig tönt med sjävldistans och sarkastisk humor utan en tråkig tönt a la Jamie Kennedy...
Birollslistan består av mer eller mindre etablerade skådespelare, Meryl Streeps son spelas t.ex av Hunter Parrish( Weeds), men problemet kvarstår, jag tror inte på deras sockrsöta, infantila familjerelation som i vissa stunder är rent ut sagt obehaglig( om ni sett filmen vet ni vilken jag menar, hint: säng). Hela familjekonstelation känns krystad och tillgjord, utan vare sig naturliga känslor eller uppriktig intimitet.
Ja, hela filmen kan sammanfattas i ett ord: Krystad.
Regissören Nancy Meyers( What Women Want, The Holiday) är känd för att göra filmer om medelålderskvinnor för medelålders kvinnor, antar jag. Jag inser att i filmens värld, där så mycket kretsar kring ungdom och skönhet, så finns det en marknad för filmer som handlar om folk med rynkor och kesolår, men det är synd att dessa fimer oftast är så klyschiga med utstakade stereotypa mansbilder, och även en generell syn på kvinnor som perfekta varelser vars enda problem är de som män orsakar. Denna inställning är väldigt vanlig inom självhjälpsböcker, något vi undersökt i skolan, där kvinnor måste ändra mäns "naturliga" sociala mönster för att uppnåa samma nivå av "upplysning". Även böcker riktade mot män uppmanar de att ändra den socialt inpräntade modellen för hur en man "ska" uppträda och ersätta den med den ny förbättrad. Detta resonemnag har sina poänger, men problemet med de är samtidigt att problemen ofta är kulturellt betingade och är svåra att generellt applicera på ett samhälle. Men det tåls att undersökas.
Jaja, för att återgå till filmen, så är den lite väl förutsägbar för att vara intressant, dock är det inte riktigt givet hur den ska sluta men har man sett Nancy Meyers tidigare verk kan man gissa.
Kärleken är svårdefinierad och svår att underhålla, och även om den försvinner eller bleknar finns den alltid kvar. Men kärlek är inte lätt och det är svårt att veta vart den för en. Typ så skulle en synopsis för denna film låta. Jävligt klyschigt, pardon my french..
Men den är lättsmält, smårolig och borta lika snabbt snabbt som creditsen rullar, rekommenderas för filmkväll med mamma och mormor, eller som en rolig scam på grabbkvällen.
Betyg: 2/5