Poster med etiketten “thefoxandthehound”

1# Micke och Molle

Min filmark inleds med Micke och Molle som jag själv har väldigt sporadiska minnen från. Jag minns hur huvudkaraktärerna ser ut, minns huvuddrag i historien. Vid några få tillfällen när jag nu ser om filmen för första gången sedan jag var barn upplever jag också tydliga flashbacks. Anledningen till att ”Micke och Molle” ändå kommer med i denna blogg är att min mamma insisterat på att den var min favoritfilm som barn. En bidragande anledning till detta kan vara Laban, min mormor och morfars hund, som påminde mycket om Molle.

När jag nu ser om filmen gör jag det på engelska, Micke heter här Tod, Molle kallas Copper och filmen heter The Fox and the Hound. Det var en intressant upplevelse att se om filmen, den är stundtals visuellt både spännande och vacker. Inte minst berättelsens klimax, kampen mot en björn på slutet är både imponerande och njutbart. Filmen visar även prov på en intressant berättarteknik. 

För Disney var The Fox and the Hound en viktig film av flera anledningar, dels befann man sig i slutet av 70-talet och början av 80-talet i en stor generationsväxling. De gamla fantomregissörerna inom Disney så som Wolfgang Reitherman (Jungelboken, Robin Hood, 101 Dalmartiner, Bearnard och Bianca), Clyde Geronimi och Wilfred Jackson (Askungen, Alice i Underlandet, Peter Pan, Lady och Lufsen) samt David Hand (Snövit och de sju dvärgarna, Bambi) med flera började bli till åren och en ny generation av filmskapare skulle få pröva sina vingar. The Fox and the Hound innebar också något av en ny riktning på manussidan då filmen baserades på en samtida bok, och än mer förvånande, inte en barnbok utan en dystopisk och grym ungdomsbok.  Dessutom var filmen den hittills dyraste animerade filmen med en budget på 12 miljoner dollar. Filmen blev också en stor kassasuccé och måste väl idag sägas tillhöra Disneyklassikernas kanon.

Mycket av det som gör filmen intressant idag är dess relation till boken dess litterära förlaga. Daniel P. Mannix bok med samma titel är inte, som filmen, en historia om den osannolika vänskapen mellan en räv och en hund, utan en historia om det livslånga konkurrensförhållandet och hatet dem emellan. Med andra ord är filmens huvudsakliga tema inpressat i en helt annan historia. Detta var såklart nödvändigt för att kunna göra en familjefilm av en såpass grym historia, men omtolkningen är så pass grund att den grymma historien hela tiden skymtar fram bakom familjefilmsfasaden. Resultatet är som jag ser det mindre en film om vänskap än en film om ensamhet. Vänskapen mellan Tod och Copper etableras och utspelas under några få minuter i filmens början. Därefter är deras vänskap omöjlig. Naturens lag och de två djurens roller som svurna fiender är så etablerade att tvingas hålla sig borta från varandra för att undvika att tvingas förgöra den andre.

Ensamhet är ett återkommande och starkare tema i filmen än vänskap. Filmen skildrar två ensamma människor en änka och en ungkarl som båda söker bota sin ensamhet genom djurens sällskap. Men även djuren är mestadels ensamma, Tod överges av sin mor när hon inser att hon inte kan fly undan jägaren tillsammans med sin unge. Senare i filmen flyttas Tod ut i ett naturreservat där han ensam försöker söka skydd för regnet i andra djurs bon och gryt, men stöts ut från deras gemenskap.

Något jag imponeras av när jag idag ser om filmen är hur filmens grundläggande berättelse, relationen mellan jägare och jagad, återberättas på flera nivåer. I stora drag är relationen densamma mellan filmens mänskliga karaktärer som mellan Tod och Copper samt mellan filmens comic reliefs, fåglarna Badger och Dinky, och den larv som hela tiden jagas av fåglarna men på olika sätt kommer undan. Här blir det tydligt att filmen, så som alla fabler, har en ansats att säga något om mänskliga relationer genom att skildra naturen. I samtliga fall klarar sig den jagade hela tiden undan och genomgår till slut någon form av transformation som fredar den och förändrar förhållandet mellan parterna. Samtaget beskriver The Fox and the Hound en grym men förlåtande natur, där förhållanden är ovissa men föränderliga och frid från angrepp är möjlig men måste förtjänas. Boken har en helt annan syn på relationen mellan jägare och jagad. Här upprepas spelet in absurdum, jakten blir en besatthet och upphör endast genom jägarens eller den jagades död. I relationen mellan dessa två berättelser finns en spänning som gör filmen intressantare än vad den kanske egentligen är.