Poster med etiketten “soundtrack”

Drive

I förra veckan firade jag och Kalle tentan med att gå och se Drive. En film om en kille som kör bil.

Filmen börjar med en lång, skitsnygg scen där Ryan Gosling, som i filmen spelar "driver" och aldrig nämns vid namn, förklarar för ett par rånare vilka villkor han kommer att assistera dom på. Sedan följer en lång scen där Gosling kör rånarna från brottsplatsen och med olika trick lyckas komma undan polisen. Man får en stark känsla av att Gosling är rutinerad, han vet hur polisen och brottslingar fungerar, men han vill inte bli inblandad. Allt eftersom eskalerar filmen och Gosling lyckas inte hålla sig borta från brottslighet utan blir i väldigt stor mån inblandad i en mord- och rånhärva.

Jag trodde att filmen skulle handla om Goslings kärleksrelation till Irene (spelad av Carrey Mulligan), men denna del i filmen utgjorde bara en liten del som satte igång resten av händelseförloppet. Trots att Gosling knappt pratar kan man, eller i alla fall kunde jag, lätt förstå att han vill skydda Irene och hennes son från att behöva bli inblandade i brottslighet. Troligtvis för att Gosling själv varit en stor brottsling och inblandad i mord och rån (detta är bara ett antagande jag gjort med tanke på den teknik han har när han plöttsligt mördar en man med en gardinstång). Gosling gör allt han kan för att komma bort från det liv han en gång levt och skydda Irene och hennes son från att fastna i brottslighet, men hur han än gör lyckas han inte bli fri.

Detta är bara min tolkning. Andra jag pratat med sa bara "Nä den var totalt otrovärdig. Gosling pratar ju knappt och bara går runt och är cool. Det finns ingen trovärdighet och man förstår inte varför han agerar som han gör". Jag tycker att det är HELT fel. Goslings tysthet visar på att han har något mörkt bakom sig som han försöker dölja eller komma bort ifrån. Hans plöttsliga desperation och mördande, trots att han tidigare verkat som en snäll tyst kille utan vänner, visar på just detta; han har varit med om saker som just hans tysthet får berätta för oss, iställer för att kasta faktan i våra ansikten i form av flash backs. Det här är en film som hade kunnat göras enkel och uppenbar, men istället han man låtit tystnad och minspel tala. Det tycker jag om. Filmen får djup.

Mitt tips är SE FILMEN. Sen kan ni ju gärna komma med andra åsikter. Men jag gillar tysta män i slow motion med assnyggt soundtrack och en mörk dold historia. Gör du?