Stephenie Meyers ungdomsböcker har förtrollat en hel värld av unga, och äldre också för den delen. Det är blandningen av skräck med sagofigurer som vampyrer och varulvar i huvudrollerna som lockar, i kombination med ett kärlekspar som övervinner alla hinder (lite grann som Ridge och Brooke i långköraren "Glamour"). Att ena halvan i kärleksduon är en helt vanlig tjej, som har problem med att gå i högklackat och tycker att rätt mycket är pinsamt gör det hela ännu charmigare. Att det sedan finns ytterligare en kärlekskandidat i form av en varulv gör det bara mer spännande.

Det är dessa ingredienser som gör att de första tre filmerna i serien känns fräscha och intressanta även för den som inte läst och avgudar Meyers böcker.

Men när film nummer fyra rullar igång lurar inte längre några onda vampyrer i kulisserna och varulvarna är bara halvhjärtat intresserade av att bråka med blodsugarna. Kvar att se fram emot finns "bara" den fantastiska kärlekssagan. Och den mjölkar man med råge. Drygt en timme av filmen vigs nämligen åt bröllopet och smekmånaden. Det är sockersött, ultraromantiskt och helt ljuvligt visuellt vackert i bästa Harlequin-romanstil - men ack så tråkigt.

Jag och recensenten framför mig (en man i 50-årsåldern) får kväva en gäspning eller två, men några yngre tjejer i publiken ger ifrån sig förtjusta läten, så kanske är det en åldersfråga eller en fråga om man är ett fan eller inte?

Jag återfår intresset när Bella blir gravid, något som egentligen inte skulle vara möjligt. Edward återvänder i panik från smekmånaden med sin förvånade brud och i takt med att fostret växer står det klart att den här graviditeten är fullständigt livsfarlig för Bella. Hon magrar och är i princip döende när det är dags för förlossning. Det var dessa scener som gjorde att filmen först fick 15-årsgräns och jag har inte svårt att förstå varför. Det är bitvis mycket obehagligt och ångestframkallande.

Så hur sätter man ett betyg på en film som redan innan den går upp på bio älskas av så många?

Kanske är det mest rättvist att se den just så, som en angelägenhet för de som redan är frälsta. För de kommer knappast att bli besvikna.