- För en normal film gör man några pressdagar i USA och några i London, och täcker därifrån hela världen med intervjuer. För Bond-filmen reser vi överallt. Jag tycker det är kul, för man får se mängder av intressanta platser som jag inte sett förut. Vi har varit i bland annat Japan, Sydkorea, Australien och så Stockholm.

Har du sett den gamla "Casino Royale"-filmen från 1967?

- Ja, flera gånger.

Vad tyckte du om den?

- Det är en enda röra, den hade runt tio olika regissörer. Jag tror att producenterna ville göra något psykedeliskt. Filmen har ingen koppling till boken, eller till vår Casino Royale, förutom karaktärernas namn.

Hade du något förhållande till storyn, eller James Bond, från början?

- Jag har läst böckerna, sett filmerna och alltid haft ett förhållande till karaktären.

Kan du jämföra ditt eget liv med Bonds på något sätt?

- Nej, kan du?

Nja...

- Det enda likheten skulle vara allt resande. Genom mitt jobb som skådespelare har jag varit på de flesta ställen på jordklotet. Så gillar jag häftiga bilar, vackra kvinnor och vodka martinis - men det tror jag att de flesta män gör...

Daniel Craig gör många av de actionladdade stuntscenerna själv.

- Det var riktigt utmanande, utmattande och smärtsamt. Jag lärde mig mycket, jag har gjort stuntscener förr, men inget i den här klassen. Tidigt bestämde jag mig för att göra så mycket som möjligt av scenerna själv. Stuntkoordinatorn för filmen visste inget om min kapacitet, så han var tvungen att testa mig - och det gjorde han med besked.

Tvekade du inför några av stuntscenerna?

- Jag tänkte mycket på dem. Vi repeterade flera gånger innan vi började spela in. Till exempel scenen där vi blir jagade i en trappa av en man med en machete i högsta hugg; den är inte skarpslipad, men det är ändå ett farligt tillhygge. Där var vi tvungna att se till att vara ordentligt koreograferade, för det blev nästan som en dans - och den dansen måste fungera. Många av de bästa stuntmännen i världen är med i den här filmen, och deras skicklighet sporrade mig att göra så mycket som möjligt. Vi blev allihop skadade då och då, något blått öga, skärsår och blåmärken.

Vad gillar du bäst, en indiependentfilm som The Mother eller storbudget som James Bond?

- Det här är faktiskt sant; om man tar bort alla stuntscener och tittar på vad vi gjorde är filmens hjärta en fantastisk kärlekshistoria. Det är en 100 miljoner dollar-film som vi spelar in, men det skulle lika gärna kunna vara The Mother. När jag är på inspelningen med kanske två andra skådespelare, eller bara Eva Green, är det samma känsla. Vi har två kameror, kanske är det mer ljus och kanske har vi dyrare kläder, men det är exakt samma känsla. Man kan se Bond som stor underhållning - vilket det är - jag ser The Mother som lika stor underhållning. Sedan kommer vi förstås till nästa scen, när något exploderar och 30 personer ramlar ner från en lyftkran. Då är det förstås en helt annan sak.

När det blev känt att Daniel Craig skulle spela James Bond var det många som kritiserade det valet. Framförallt höjdes många röster på olika diskussionsforum på nätet.

- Jag fick mycket kritik i början. Numer är internet en sak man måste ta i beräkning, för bara två år sedan var inte nätet vad det är idag. Internet är en röst för alla, och det är precis vad det ska vara, och därför blir det en hel del snack. Allt jag kan säga är - gå och se filmen. Sedan kan ni kritisera vad ni vill.

Blev du sårad av kritiken?

- Den var inte till någon direkt hjälp. Men det sporrade mig att göra mitt absolut bästa med den här filmen. Jag har gjort många filmer, och det är inte en nyhet för mig att någon kommer och säger "jag gillar inte ditt arbete". Men normalt är det efter de sett mina filmer.

Fotnot: I den gamla Casino Royale, som nämndes ovan, medverkade bland andra Peter Sellers, David Niven, Orson Welles och Woody Allen(!).

Läs även vår intervju med Eva Green - Klicka här!

Bilder från denna artikel

•