Door into darkness eller hur jag lärde mig att älska skräck (Kapitel 1)

Efter att ha läst ett inlägg på den trevlige Davids blogg (närmare bestämt detta:

http://furtherthanfear.blogspot.com/2011/03/min-nedstigning-i-skrackfilmstrasket.html

Så tänkte jag köra ett nostalgiskt inlägg & berätta i så stor utsträckning som möjligt hur jag blev en "cineast" som farsan kallat mig ibland eller "skräckmaestro" som en av mina polare faktiskt döpt mig till (sicken charmknutte det där hehe)

Med reservation för att minnet är rätt luddigt & att vissa detaljer fallit i glömska så tänkte jag ändå ta med det viktigaste som fortfarande finns att tillgå långt därbak i skallen!

Kapitel 1: Drömmarnas videobutik:

Redan på mellanstadiet hade jag ett enormt intresse för spöken/övernaturliga ting & jag tackar mina båda päron (framförallt morsan!) då de båda gav mig böcker med spökhistorier alternativt hemsökta platser i Sverige & övriga världen. Kanal 5 & dess gamla TV-serie Det spökar som leddes av Torsten Wahlund förtjänar också att nämnas, 1997-98 skrämde den skiten ur mig!

Äldsta renodlade skräckfilmsminnet var nog när jag & en polare smet iväg på en håltimme i 6an (lutar jag starkt åt att det var) då vi käkade mackor med smält ost & njöt av första Terror på Elm street (ja, det var ju faktiskt SÅHÄR jag först lärde känna denna klassiker haha) som polarens brorsa spelat in från TV4! Ljuvlig stund minsann!

SVT körde nån gång i början av milleniet även TV-serien The shining & den gamla damen i badkaret gjorde mig så livrädd att brorsan fick följa mig till muggen samma kväll jag sett henne i rutan (nåja, i TV-serien var hon helt annorlunda jämför med orignalfilmen)

Jag borde kanske ha sett Kubricks filmatisering först men man var väl lite "Ung & dum" på den här tiden ;) Har iofs beskådat den senare & den är MINST lika bra IMO!

Det var dock först mot högstadietiden, som gaspedalen drogs igång så att säga & jag "sjönk ner i träsket"!

Jag bodde hos farsan varannan helg & vi var ofta i videobutiken i centrum på helgerna.

Det var väl precis runt millenieskiftet & jag smet ofta förbi skräckhyllan & hittade diverse skumma titlar, oftast i risiga svenska underground-utgåvor (från D-wracking) & jag svor för mig själv att jag en vacker dag skulle titta på Staden med levande döda, Nightmare city, Zombie flesh eaters & allt vad de skumma titlarna hette (var först orolig att farsan skulle få dåndimpen om han såg de titlarna i hemmet!).

Efter att ha smygtittat på fodralen under en lång tid fastnade jag slutligen för några skumma rullar vid namn Toxic avenger & Toxic avenger part 2 som stod på just skräckhyllan tillsammans med några andra skumma rullar med märket Troma. Det kändes bara för coolt för att låta bli så en kväll när 1:an var uthyrd (i know, men just då kunde jag inte hålla mig) hyrde jag 2:an & det jag fick se den kvällen var nog en ren jävla käftsmäll!

Filmen nedan är "dörren" som ledde mig in galenskapen

Jag insåg att "Det här är INTE Hollywood!" & sen var jag nog körd i botten hehe!

Det här var egentligen inte mitt första möte med Hollywoods ärkefiende nummer 1 (som de kallades på det numera nedlagda svenska Troma-forumet) utan det första av deras alster jag hittade i butik var Decampitated (som jag hittade i Statoil-macken bredvid Stockholms universitet 1999 tror jag, dock avfärdade jag det som en renodlad porrfilm & något som morsan skulle slänga om hon upptäckte det!) men nu hade jag verkligen fått "kontakt" med detta skräpfilmsbolag & stenen var satt i rullning!

Kort därefter hyrde jag första bästa Troma-rulle jag hittade, vilket blev Terror firmer & ett kort tag senare köpte jag med mig några av de svartröda D-wracking rullarna med hem (Alisons birthday, Bloody wednesday, God told me to & nåt svagt minne att det var därifrån min Toolbox murders kasset kommer från!)

Det här får nog avsluta kapitel 1 & i nästa ska jag försöka ta med några tidiga nätbeställningar (bla första kontakten med Klubb super8), hur jag kom i kontakt med italiensk film (i form av Argento) & George A Romero kan jag nog också klämma in!

Stay tuned!

Inte film, utan vår skrämmande Moder natur

Det är verkligen skrämmande att händelser så enorma & farliga inte enbart sker på film, utan även i verkligheten. Jag talar såklart om det som händer i Japan & östasien just nu

Det slog mig annars för några dagar sedan att ett bra sätt att hedra offren på är kanske med en filmatisering? Gärna ett drama baserat på människorna själva & deras känslor. Helst ett inhemskt japanskt.

Men det bästa är ju självklart att vänta tills tsunamin upphör, tills infrastrukturen byggs upp igen & tills människor återgår till sina vanliga liv. Då när några år har gått, kanske en filmatisering kan vara på plats. För att minnas människorna som drabbades av Moder naturs kraft

Jag kan förstå att det först låter oortodoxt när jag börjar prata om filmatisering av en katastrof som faktiskt sker just nu. Men det är alltså en tanke som slog mig, något som bör ske i framtiden & fokusera på människor & inte effekter

EDIT: Blev ganska rejäla ändringar här, men jag tycker det ser bättre ut nu

Idag surar jag.....

Catriona MacColl såväl som Bobby Rhodes har försvunnit från gästlistan hos Weekend of horrors, snacka om surt! Särskilt den förstnämnda!

Nåja, man får helt enkelt hålla till godo med George A Romero (min store zombiehjälte!), Gary Busey & Linda Blair som poppat upp på gästlistan! :D

Slipper man kanske vänta tills nästa upplaga av Sci-fi mässan här i Sthlm, redan nu kan hon alltså "kladda" på min danska Hell night-DVD!

Sedan finns ju fortfarande en hel del shopping-möjligheter, utställningar av rekvisita, filmvisningar, frågestund etc. Blir nog en bra helg i Ärans & hjältarnas land trots allt hehe!

15 år har passerat...

...Och du är ännu saknad av oss "kultfans"

Även om jag inte kan klassas som den största "Fulci-nörden" därute & även om han inte enbart gjorde skräckfilmer så har hans hans odödliga rysar-klassiker satt spår inom mig & jag kan bara beklaga att jag var på tok för ung när han gick vidare (ett möte med denne legend vore ett minne för livet!)

Fantiserar ibland om att din död ej är verklig & att du endast dragit dig tillbaka under en ny pseudonym, väntandes på att tiden är inne för din "comeback"

RIP Lucio "Godfather of gore" Fulci

17 juni 1927-13 mars 1996

Cinema is everything to me. I live and breathe films -- I even eat them!

Skördefest

Smet förbi Gamestop inne i Kistan-gallerian idag & hittade Atlantic-utgåvan av Children of the corn 3 för det helt acceptabla priset av 19 kr! :D Begagnad, men whatever om jag får låta 14-åringen inom mig tala!

Det lättade upp en annars rätt trist dag måste jag säga! Då ska vi bara se om vi kan få tag på kapitel 4-7 så kan vi nog ha ännu ett (av alla dessa jag planerar) filmmaraton ;)

Bara den inte är klippt? Kollade på Statens biografbyrås hemsida & även om filmen fanns med där fick man inget klart svar :S Ingen lista på klipp censuren gjorde, men inte heller nån betryggande "Antal klipp: 0"?

Äh, 1:an släpptes tydligen oklippt & om Braindead kunde komma ut helt oklippt endast 2 år innan min senast inköpta film tidigare kan man nog känns sig rätt trygg va?