Poster med etiketten “keitel”

Underskattade pärlor, del 10

Filmatiseringar av Jesu liv och död har gjorts i oändligheter och få har haft något nytt att berätta, men när just denna filmen kom, då blev det liv i kyrkan.

Martin Scorseses adaption av Nikos Kazantzakis bok “Kristi sista frestelse” väckte enorm uppståndelse och räknas än idag som en av de mest kontroversiella filmerna som gjorts.

Filmen gör dock tydligt redan i början att den inte är baserad på evangelierna utan är en realistisk betraktelse av hur Jesus kan ha upplevt sin sista tid. Hans tvivel inför vem han är och vad hans uppdrag är samt hans ovilja att acceptera sig själv i rollen som Guds son.

Filmen sätter tonen redan i början då vi upptäcker att Jesus ironiskt nog snickrar kors åt romarna och ses som en förrädare av sitt eget folk. Detta är dock högst medvetet då han vill att Gud ska förkasta honom och välja någon annan. Efter en tid av grubblerier ute i öknen återvänder han till staden och börjar han hålla inspirerande tal inför folk och med tiden han samlar han på sig lärljungar, men är fortfarande osäker på om han ska välja kärlekens väg eller våldets. En mörk sida av Jesus syn på människan lyfts fram.

En annan lite känslig aspekt av berättelsen är att Jesus mot slutet får uppleva hur det vore att slippa martyrdöden och istället leva ett familjeliv med fru och barn, något han önskat men motvilligt avstått ifrån hela sitt liv.

Att filmen tolkats som hädisk och anti-religiös är ganska ofattbart. Det filmen gör är att visa upp en annorlunda version av den Jesus vi är vana vid. En mer mänsklig, tvivlande och aggressiv man som visar osäkerhet och sårbarhet inför sin svåra roll..

En imponerande bedrift är att filmen kan få en sån som mig - som älskar religionskritiska filmer som “Monty Pythons Life of Brian” och Larry Charles och Bill Mahers dokumentär “Religulous” - att inspireras av en potentiellt uttjatad och framstående religiös gestalt som Jesus Kristus. Ironiskt nog är den sortens trångsynthet och hat som filmen bemöttes med precis vad Jesus talade emot. Oavsett om man är troende, agnostiker eller rent utav ateist som jag själv, är detta ett starkt och gripande porträtt av en historisk/litterär person man kanske inte riktigt connectat med innan.

En stor del av detta beror på Willem Dafoe, som antagligen gör sitt livs skådespelarinsats i rollen som The Son of God.  Harvey Keitel gör en ovanligt lojal och rättrådig Judas medan rocklegendaren David Bowie gör ett kort inhopp som Pontius Pilatus.

“Kristi sista frestelse” ger en välbehövlig vitamininjektion i Jesusmyten och därmed lite perspektiv på den mest ökända av moraliserande sagor, och är minst lika sevärd och aktuell idag som 1988.

Ikoner återförenas

Werner Herzog och Klaus Kinski. Lindsay Anderson och Malcolm McDowell. Alfred Hitchcock och James Stewart. Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio. Filmhistorien har bjudit på många minnesvärda samarbeten mellan regissörer och skådespelare men få konstellationer är så värda att prisa som det mellan nämnda Scorsese och Robert De Niro.

Det snackas om att dessa giganter (i sällskap med Al Pacino) åter ska slå sina påsar ihop för att filmatisera ”The Irishman”, och det vete fan om någon är gladare än jag. Visst har Scorsese även på senare år visat sig vara en snubbe att räkna med alster som ”The Aviator” och ”The Departed” samt den rosade HBO-serien ”Boardwalk Empire”, men sina största verk har han sannerligen delat med De Niro, från 1973 års ”Mean streets” via ”Taxi driver”, ”Maffiabröder” och ”King of comedy” till ”Casino” från 1995. För att inte nämna ”Tjuren från Bronx” från 1980, då De Niro prisades tillsammans med Joe Pesci, som ju även spelade obehaglig, och obehagligt roande, psykotisk gangster i både ”Maffiabröder” och ”Casino”.

En krydda i denna stora filmiska nyhet, men än så länge blott ett rykte, är att även Pesci har en roll i den kommande Scorsese-filmen, liksom den på senare decennier så skygge Harvey Keitel. Var har karln tagit vägen?  Pesci har förvisso bara spelat i De Niro-regisserade ”The Good Shepherd” (2006) sedan han repriserade Leo Getz i den senaste ”Dödligt vapen”-filmen, 1998. Dock har man ju knappt sett Keitel sedan ”Pulp Fiction” (1994), i alla fall inte i större sammanhang. Gubben spelade ju för fan Mr White i ”Reservoir Dogs” och tog tveklöst hem den konkurrenstäta segern i Quentin Tarantinos sönderrosade debut.

Vår moderna tids två giganter, De Niro och Al Pacino, har måhända delat huvudrollerna i ”Righteous kill” häromåret, som på bekostnad av förkrossande recensioner för min del har förblivit osedd. Dock delade de två ett par scener i Michael Manns minst sagt episka ”Heat” från 1995, så jag har fortfarande förtroende för de åldrande hjältarna, även om de är runt 70, liksom Pesci och Keitel.

Låt oss hoppas att denna skuta ros i land, och att ryktena om Pescis och Keitels medverkan visar sig vara sanna, så att vi får en svanesång värdig dessa filmiska silverrävar.

De Niro och Pacino som far och son Corleone i "Gudfadern del II" där de dock inte möttes, då deras separata handlingar utspelades under olika epoker.

De Niro och Scorsese filmar "Taxi Driver" och sätter därmed ett märkbart avtryck i amerikansk filmhistoria.