Andra röster, Andra rum
Tankar kring Låt den rätte komma in
Andra röster, Andra rum
Tankar kring Låt den rätte komma in
Tankar kring Låt den rätte komma in
Såg nyligen om den formidabla ”Låt den rätte komma in”, och detta fick mig att fundera över tre saker.
a) Lina Leandersson i rollen som Eli är ju fullständigt briljant. Att som trettonåring gestalta denna kyliga karaktär kräver mer än lite spexande på ”roliga timmen”. Den bitande blicken och hennes korta, koncisa repliker ger mig rysningar i ryggraden samtidigt som det är omöjligt att inte bli charmad av relationen till huvudkaraktären Oskar. Jag lyfter helt enkelt på hatten och bugar mig för denna naturbegåvning. Vad blir nästa projekt är frågan?
b) Hollywood slängde sig ju som bekant direkt över filmen och remaken kommer enligt Imdb släppas redan till hösten. Matt Reeves står för regin, vilket är en regissör jag inte direkt kan uttala mig om. Har inte tagit mig tid till att se Cloverfield och är tyvärr högst osäker att jag någonsin kommer att göra det. Hur som helst frågar jag mig själv varför en europeisk eller asiatisk film som slår stort nödvänvigtvis måste göras om för den amerikanska marknaden. Klarar inte den amerikanska publiken av att förhålla sig till utomamerikansk kultur? Är det för jobbigt att läsa undertexter? Givetvis ligger ekonomiska faktorer bakom. En remake av en framgånsgrik film är i regel en kassako och man slipper därmed att chansa med nya manus, vilket flera produktionsbolag idag helst undviker(därav alla återupplivningar av gamla klassiker). Kommer med all sannolikhet att återvända mer djupgående till denna fråga i framtiden.
c) Det ska icke glömmas att vi med denna hit också får en ytterligare svensk representant i Hollywood. I och med framgångarna ska Alfredsson enligt rykten ha överröst med erbjudanden. Till slut föll valet på en filmatisering av en gammal Le Carre roman - ”Tinker, Tailor, Soldier, Spy”. Jag har ingen insikt i hur projektet fortlöper men enligt Imdb planeras filmen att stå klar till 2012. Jag tycker att det är intressant att det är just Alfredsson som får chansen. Med sin vemodighet där bilder och relationer snarare än dialoger står i fokus har han prickat rätt i princip allt han har tagit sig för hittils. Bara att önska honom all lycka!