Hans inre glöd brinner för att utföra sysslorna och han tror att det här är livet. När en spaningsrobot vid namn EVE plötsligt dyker upp väcks en helt ny sorts glöd till liv inom WALL-E, som börjar fundera över livets mening. EVE inser snart att WALL-E i sitt pysslande på jorden har hittat nyckeln som behövs för att människorna ska kunna återvända och måste nu rapportera detta. Tillsammans åker de iväg på ett lekfullt och vackert men också turbulent rymdäventyr där den charmerande WALL-E får både robotar och människor som kommer i hans närhet att tänja på de regler de så länge trott att de strikt måste följa.

Med tanke på inledningen av filmen kan det verka som om det är en sorts miljökämpefilm som vill få oss att inte skräpa ner så mycket. Men andemeningen är egentligen en annan och mer djup än så. Om man får tro regissören Andrew Stanton själv var det bara en slump att projektet, som han tänkt på i över femton år, blev så pass aktuellt med miljöförstöring som det är. Från början hade skaparna i princip inte mer till historia än att människan har lämnat jorden och någon hade glömt att stänga av den sista roboten. Men trots att filmmanuset nästan fick krystas fram är det långt ifrån bara tråkig utfyllnad som presenteras. Med reservation för att Pixar (som gett oss bland annat Nemo och Råttatouille) här levererar en film som är en aning för lång och djup för att vara en barnfilm håller den otroligt hög klass och imponerar i scen efter scen.

Det är ingen lätt uppgift att göra en animerad film med två eller tre huvudkaraktärer som saknar förmågan att tala. Stor möda har lagts vid att få WALL-E och EVE att uttrycka sig på finurliga sätt och det fungerar förvånansvärt bra med blinkningar, ljud och ettordsfraser som förmedlar känslor. Den gammaldags burkiga och kantiga WALL-E kontrasteras av den hypermoderna EVE som ser ut att vara designad av Apple med sina runda former, och utöver dem finns en arsenal av unika robotar med olika egenskaper att vila ögonen på. Här formligen kryllar det av snygg animering från enorma scener ner till de minsta detaljerna. Det är full fart på karaktärerna från början till slut och man lämnar inte biosalongen oberörd.

Framtidens människor är i filmen så försoffade de kan bli och behöver knappt ens lyfta ett finger för att få vad de vill ha. Människan är bekväm av sig. Men ansträng dig lite nu och ta dig ner till biografen för att följa med på denna roliga och stundtals gripande resa ut i rymden. Tänk bara på den bekväma biofåtölj du kan slå dig ner i när du sätter dig för att se årets i särklass snyggast gjorda film.