Margethet Olin. Hon gör dokumentärer i Norge.

Margereth Olin kommer ifrån Norge. Hon är född 1970 och har studerat Media och masskoummunikation på Bergens Universitet och Oslo Univeritet och Journalistik och Filmskapande på Volda Högskola. Hon gjorde debut med filmen The house of love 1994 och hon belönades med en Amanda för bästa dokumentär 1999 för filmen The house of angels som kom ut 1998. Efter det har hon gjort fler dokumentärer som vunnit priser bland annat My body 2002 och Raw youth 2004.

Igår (2013-03-06) besökte Margerth Tempofestivalen och hade en mycket intressant masterclass där hon berättade om sina filmer och sitt skapande och hur hon började med att göra dokumentär.

Margarethe berättade också att i alla hennes dokumentärer vill hon veta att personerna klarar sig efter filmen släps på tv eller bio annars släpper hon den inte. Hon berättade att det var en film hon gjorde som hon lade ner mycket tid och energi för att inte tala pengarna hon satsade i filmen, men hon beslutade sig för att  inte släppte den för att hon visste att inte flickan det handlade om inte skulle klara av att se dokumentären efteråt. Det hade hänt saker under vägens gång som gjorde att omständigheterna inte passade sig att den visades. Margerethe var mycket rörd är hon pratade om dokumentären och sade att hon hade blivit en bättre filmare efter det. Hon filmar inte dokumentärfilm till varje pris, hon vill inte skada människor. Hon vill hjälpa dem.

Sitt stora genombrott fick Margerethe med Nowhere home, de andra dokumetär filmerna som hade gått upp på bio hade haft en publiksiffra som var blygsam, men med just Nowhere home hade hon över 100 000 besökare den skapade en enorm debatt om flykting politik i Norge.

Margrethe fick publik frågan hur mycket förbereder du dig när du skall göra en dokumentär? Svaret blev det är olika men just i Nowhere home var det mycket recherch ”för jag ville vara så bra att inte någon kunde sätta mig på plats vad det gällde statistik och siffror med flykting ungdomar när de bjöd in mig i debatter.

Margarethe fick också publik fråga om hon kan stänga av efter att hon har filmat och kommer hem till det privata? Svaret blev att när hon jobbar med filmen är hon i den där och då, men hemma måste hon ”skaka” av sig sitt arbete och vara privat. Följd frågan på den blev, har du någon kontakt med alla de personer som du gör dokumentärer om personerna efter att du slutat att filma. Ja med de som vill har jag en mer eller mindre nära relation till även efter att filmen är klar. Det var en mycket intressant master class med en mycket duktig dokumentär skapare ifrån vårt grannland Norge. Efter det började filmen.

Dokumentärfilmen Nowhere Home

 NOWHERE HOME dokumentär 93 min Engelsk text

Dokumentärfilmaren Margreth Olin följer ett antal ungdomar som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd och nu inväntar utvisning. Eftersom de enligt lagen kan avvisas först när de fyllt 18 år, lever de alla i ett slags limbo i väntan på ofrivillig exil. Olin granskar ett system som är så fixerat vid härkomst att de mänskliga rättigheterna kommer i skymundan. Margreth Olins engagerade röst lämnar få åskådare oberörda och Nowhere Home är ett stark inlägg i den norska flyktingdebatten.

Det är en mycket stark film som lämnar få oberörda. Det är kraftfulla berättelser i filmen. En tänkvärd dokumentär som jag varmt rekommenderar er att se om ni har möjlighet.

Bilder från denna post

• 
• 
•