Ur filmen Jag kallas Ernesto. Folkets bio 2013

Juan och hans familj återvänder efter exil från sitt hemland för att delta i militanta kampen mot diktaturregimen. Året är 1979 i Argentina. Ernesto som egentligen heter Juan lever ständigt i skräck för att bli upptäckt och avslöjad. Erensto drömmer om att få leva sitt liv som sig själv vilket blir extra tydligt då han träffar Maria som går i samma klass som Ernesto.

”Argentinas Oscarsbidrag 2013 som bygger på regissören Benjamin Ávilas egen uppväxt.”

Betyg: FFFF

Gripande och dramatiskt med en vacker kärlekshistoria.

Det här är Argentinas Oscars bidrag 2013 det bygger på Álvilas egen uppväxt. Ett vackert foto bygger upp filmen successivt. Det är en film som berör speciellt när Juan träffar Maria vacker skildrad tonårskärlek om hur intensivt och starkt det kan vara. Det är inte en dokumentär även ifall det känns som det många gånger när man ser filmen. Teo Gutiérrez Moreno som Juan/Ernesto är som klippt och skuren för rollen och lyfter hela filmen. Rekommenderar detta starka, vackra drama om kärlek, livet och döden.

ORIGINALTITEL: Infanica clandestina

KATEGORI: Drama

LÄNGD: 1 tim 52 min

LAND: Argentina, Spanien, Brazilien

TAL: Spanska, portugisiska

ÅLDER: Ej definierad

DISTRIBUTÖR: Folkets bio

BIOPREMIÄR: 2013-10-11

Recenserad av Camilla Käller

Bilder från denna post

•