I den tredje filmen har Mr Hunt lugnat ner sig och hittat en tjej han förlovar sig med och undervisar nya agenter på IMF. Men så tvingas han på uppdrag, som denna gång går ut på att ta fast en skurk som spelas av Philip Seymour Hoffman. Det blir inte så enkelt som det från början verkar.

Det är inte ofta man kan säga att tredje filmen i en serie är lika bra som första. Särskilt inte som tvåan, i det här fallet regisserad av John Woo, mest blev fjantig. Trots att den är mer actionspäckad än tvåan, påminner trean ändå mer om den snyggare ettan som regisserades av Brian De Palma. Manuset liksom actionscenerna är betydligt bättre än i tvåan, även om det är några explosioner för mycket. Men framför allt tror jag att det är birollernas förtjänst att trean känns lika fräsch som ettan. Hoffman är helt oersättlig i sin roll som vidrigt elak skurk. I några scener där han spelar mot Cruise glimrar det verkligen till. Men även Keri Russel, som spelade den lite halvmesiga Felicity, gör en riktigt tuff brud de få minuterna hon är med. I övriga roller ser vi bland annat Laurence Fishburne, Jonathan Rhys Meyers, Billy Crudup och såklart Ving Rhames.

Konstigt nog spelar alltid en kvinna den avgörande rollen i Ethan Hunts uppdrag även om de från början ska handla om att stoppa virus eller ta fast skurkar. I första filmen anar vi bara något mellan Cruise och Emmanuelle Béart, i andra filmen är det Thandy Newton som fångat hans intresse och senare måste räddas och i den senaste filmen är det hans fästmö Michelle Monaghan (från bland annat Kiss kiss bang bang) som råkar illa ut.

J.J Abrams, som tidigare regisserat tv-serier som Felicity, Alias och Lost, långfilmsdebuterar med denna film och han har inte direkt sparat på specialeffekterna. Från ruta ett öser de på, det är en maffig inledning där den bästa scenen i hela filmen visas redan de första minuterna. Detta gör ju att förväntningarna höjs och i slutändan känns det som att de kanske lovat lite för mycket. Men ett rasande tempo och de riktigt bra actionscenerna gör ändå att man får känslan av att tryckas ner i biostolen och spännas fast med ett bilbälte. Mission: Impossible III lyckas skapa ett sug efter att bita på naglarna, för så spännande är det faktiskt. James Bond kan slänga sig i väggen. Det är inget som hänger med jättelänge efteråt, men det är en riktigt schysst actionfilm som är underhållande för stunden. Och Philip Seymour Hoffmans insats gör att jag förlåter de överflödiga explosionerna.