Åkte in till stan för att möta upp massa trevliga människor. Vi begav oss till Saga biografen och gick på filmen "Jag saknar dig" Helt ärligt hade jag förväntat mig att den skulle vara ganska dålig. Typisk svenskfilm tänkte jag.Och helt ärligt så var den nog det också. Skådespelarna var ju sådär bra och när jag till och med kände att "Ola Rapace, vad håller du på med?" ja då är det ingen fullträff. Men budskapet var fint. Och jag ska inte ljuga, nog grät jag alltid. En film om två tvillingar och så dör den ena, en film om att bli kvar. Det var en bra grundtanke och som sagt ett fint budskap men hela grejen kändes mest lite tjatig. Lite för mycket. Och så den mystiske hårdrockaren Ailu (Ludvig Nilsson) ja, någon i mitt sällskap sa att "så slänger de in en snygg hårdrockare för att alla tjejer ska ha något att dregla över" och jag är beredd att hålla med lite. Fast själv hade jag mest svårt att inte se honom som Håkan i "Låt den rätte komma in" då hans röst påminde mig extremt mycket om Håkans röst i ljudboken.  Allting kändes mest lite påklistrat och fejk men en scen i slutet räddade hela filmen från att vara ett totalt bottennapp. Scenen när Martin (Mikael Ersson) kommer hem till Tina (Erika Midfjäll) och hon säger att han är välkommen. Att det inte var hans fel. Låter lite flummigt kanske och förlåt för spoilern. Den scenen var den finaste i hela filmen enligt mig och tårarna bara rann nerför mina kinder, likaså på resterande i mitt sällskap - även killarna. Men överlag så var filmen inte speciellt bra och ingenting jag kommer att se igen.