Vissa saker känns nästan överflödiga att säga, som att upplägget för Coach Carter är väldigt amerikanskt. Innerstadsslum, high school-basket som en väg ut ur fattigdom och en ny tränare som utövar lite tough love för att leda in sina unga adepter på den rätta vägen.

Kärnhistorien i Coach Carter är hämtad ur verkligheten. Basketcoachen Ken Carter (Samuel L. Jackson) stängde av hela sitt lag Richmond High Oilers från allt spel för att spelarna hade försummat skolarbetet. Följden blev att samhället vände sig mot den dittills framgångsrike coachen och ville se honom sparkad.

Det är lätt att förstå varför Hollywood vill göra film av den här historien, otaliga mer eller mindre goda soppor har redan kokats med en underdog som huvudingrediens. Alla älskar den som slår ur underläge och budskapet att utbildning är viktigare än sport är angeläget och behjärtansvärt. Synd då att Coach Carter är kryckigt spelad, extremt övertydlig och predikande.

Är det någon som minns Degrassi Junior High? Det är en säkert tjugo år gammal kanadensisk tv-serie som behandlar vardagsproblem i high school-miljö. Serien andas politisk korrekthet och goda budskap, den visades en tid i samband med Bullen på SVT. Exakt den känslan fick jag av Coach Carters sidohandling. En av lagets stjärnor Kenyon (Rob Brown) har en gravid flickvän, Kyra (Ashanti). Jag lovar, både dialogen och skådespelarstilen är direkt hämtad från Degrassi.

Filmens budskap hamras in med en informationsfilms energi, något utrymme för subtiliteter blir inte över. För utläggningarna står oftast Carter själv och alla i hans omgivning reduceras till publik. Fast det är det nog tur att det är Carter som predikar eftersom Samuel L. Jacksons insats är det enda som hindrar filmen från att fullständigt gå ner sig i tv-serieträsket.

Finns det då inga andra förmildrande omständigheter än Samuel L. Jacksons skådespeleri? Det skulle i så fall vara att en Hollywoodfilm kritiserar det ruttna system som finns i USA med utbildning och sport. Eller möjligtvis att matchbilderna är ganska snygga och hyfsat trovärdiga. Men samtidigt är Coach Carter en slö och feg film. Man verkar inte ha lagt någon större möda på vare sig dialog eller karaktärer. Istället ska huvudbudskapet säljas med draghjälp av att en stor stjärna föreläser för oss från bioduken. Varför inte istället göra den där informationsfilmen eller kanske en dokumentär med Jackson som berättare/föreläsare? Svaret är nog tyvärr lika självklart som nedslående.