Mer än bara ord
När du kan se en film fyra gånger om dagen i en vecka utan att tröttna, då är den värd en Oscar.
Mer än bara ord
När du kan se en film fyra gånger om dagen i en vecka utan att tröttna, då är den värd en Oscar.
När du kan se en film fyra gånger om dagen i en vecka utan att tröttna, då är den värd en Oscar.
Jag saknar dig
Åkte in till stan för att möta upp massa trevliga människor. Vi begav oss till Saga biografen och gick på filmen "Jag saknar dig" Helt ärligt hade jag förväntat mig att den skulle vara ganska dålig. Typisk svenskfilm tänkte jag.Och helt ärligt så var den nog det också. Skådespelarna var ju sådär bra och när jag till och med kände att "Ola Rapace, vad håller du på med?" ja då är det ingen fullträff. Men budskapet var fint. Och jag ska inte ljuga, nog grät jag alltid. En film om två tvillingar och så dör den ena, en film om att bli kvar. Det var en bra grundtanke och som sagt ett fint budskap men hela grejen kändes mest lite tjatig. Lite för mycket. Och så den mystiske hårdrockaren Ailu (Ludvig Nilsson) ja, någon i mitt sällskap sa att "så slänger de in en snygg hårdrockare för att alla tjejer ska ha något att dregla över" och jag är beredd att hålla med lite. Fast själv hade jag mest svårt att inte se honom som Håkan i "Låt den rätte komma in" då hans röst påminde mig extremt mycket om Håkans röst i ljudboken. Allting kändes mest lite påklistrat och fejk men en scen i slutet räddade hela filmen från att vara ett totalt bottennapp. Scenen när Martin (Mikael Ersson) kommer hem till Tina (Erika Midfjäll) och hon säger att han är välkommen. Att det inte var hans fel. Låter lite flummigt kanske och förlåt för spoilern. Den scenen var den finaste i hela filmen enligt mig och tårarna bara rann nerför mina kinder, likaså på resterande i mitt sällskap - även killarna. Men överlag så var filmen inte speciellt bra och ingenting jag kommer att se igen.
Cowboys and Aliens
Impulsgick på cowboys and aliens på bio med en kompis i förrgår.Hade ingen aning om vad filmen handlade om innan den började, det enda jag visste var att huvudrollen spelades av Daniel Craig. Så efter att inte ha haft några förväntningar what so ever måste jag faktiskt erkänna att jag blev lite besviken. Eller, filmen var bra. Men den kändes lite överdriven. Som om de "försökte för mycket"Jag måste dock erkänna att när jag insåg att Harrison Ford spelade en av de andra huvudrollerna så blev jag lite varm inombords. Ett äkta Star Wars fan som man är blir man ju såklart glad när ens älskade Han Solo uppenbarar sig på bioduken! Men tillbaka till Cowboys and Aliens. Till en början kändes det som en skön kulturchock mellan cowboysen och aliensen. För hur ofta ser vi den blandningen liksom? Men sen undrade jag mest om det kanske blev en lite för stor skillnad? Jag tycker att det var riktigt kul att se att någon faktiskt var lite nytänkande och genom att blanda två kulturer som är så olik varandra gjorde något nytt och inte höll fast vid de "vanliga" alien filmerna som brukar utspela sig på 2000-talet. Kan även vara lite därför jag känner att "nej, det passar nog inte riktigt ihop" för hur ska Daniel Craig på ryggen av en häst egentligen kunna hålla takten med ett rymdskepp? Jag är nog fast i det gamla och känner att nä, det var nog bättre förr. Men A for effort. Men inget jag kommer att gå och se igen.
Catch me if you can
Då den årliga höstförkylningen smugit sig på bestämde jag mig för en riktigt mysigt filmkväll under täcket.Tänkte att jag väljer ett säkert kort, men ändå något nytt. Kom att tänka på filmen jag stod och höll i min hand i butiken häromdagen "Catch me if you can" Har ju hört väldigt mycket bra om den och även om den nu inte är speciellt ny så har jag inte kommit till kritan med att se den än. Googlade och kom fram till att Leonardo DiCaprio och Tom Hanks tillsammans inte borde kunna bli fel. Det kunde det inte. Jag måste säga att det var en av de bästa filmerna jag har sett på länge. Tom Hanks i rollen som något annat än den missanpassade Forrest Gump och Leonardo DiCaprio i en lite mer "ovåldsam" roll än många av sina andra filmer, ja det var en perfect match och jag kan inte annat än att lyfta på hatten.Jag erkänner, jag har en svag punkt för verklighetsbaserade filmer (och en ännu svagare punkt för Mr. DiCaprio himself) och när de dessutom faktiskt tar upp viktiga ämnen som hur alla förtjänar en andra chans och att samhället kanske ska se över sina säkerhetsåtgärder. Ja då kan jag inte annat än att le.Och för att inte glömma Steven Spielberg som inte precis är känd för att göra dåliga filmer så kan jag ju bara lyfta på hatten ännu en gång. He did it again.
Bloggen “Mer än bara ord” publiceras på Film.nu av Lina Henriksson. Film.nu förhandsgranskar inte publicerat material i denna blogg, och tar därför inte ansvar för innehållet i den. Finner du något du anser vara olämpligt i denna blogg, ta gärna kontakt med oss.
Är detta din blogg? Uppdateringar kan tyvärr inte längre göras då Film.nu har avslutat denna bloggfunktion, och “Mer än bara ord” finns endast kvar i arkivsyfte. Om du önskar radera bloggen, kontakta oss. Skriv i ditt mail att du vill radera din blogg och inkludera adressen (URL) till denna sida. Uppge även ditt namn samt det inloggningsnamn och lösenord du använde när du skapade bloggen på Film.nu.