Mottagandet på premiären under Toronto film festival var positivt och Lisa Langseth menar att “Hotell” tar upp universella frågor. Langseth berättar att hon, som förmodligen de flesta, har funderat på vem hon är och hur man formas utifrån sin omgivning.

“Ett ‘jag’ är en komplicerad företeelse och det finns mycket att utforska”, säger hon.

Och visst undersöker “Hotell” just dessa fundamentala funderingar. De svåra frågorna som depression och trauma blir lätt att prata om utifrån filmen och publiken i Toronto tycks ha nappat direkt. Alla har väl trots allt drömt om att få fly sin egen vardag och vara någon annan en stund. Langseths karaktärer, som består av en fantastisk ensemble, beskriver hon som modiga och kreativa i sin jakt på läkandet.

”Trots att vi alla inte gått igenom en liknande kris var målet att vi ska känna igen oss i deras mänsklighet”, förklarar Lisa Langseth som både skrivit och regisserat filmen.

I jakten på skådespelare tog hon kontakt med både bekanta ansikten och helt okända talanger som Mira Eklund. Miras Ann-Sofie är ett genialiskt porträtt av en kvinna som genomlidit otroligt mycket men som lyckats behålla sitt ljus.

“Det var viktigt att filmen inte fick bli för mörk och att det ändå fanns en lättsamhet och glädje igenom”, säger regissören.

Stjärnskottet Alicia Vikander var inte påtänkt till rollen som Erika under skrivandet, men när manus var klart så var ett nytt samarbete faktum för Langseth & Vikander.

”Alicia är så bra på att vara stark och känslig vilket summerar Erika för mig. Men det var viktigt att samarbetet mellan oss inte byggde på gamla meriter utan att det kändes nytt”. 

Medan många filmer med detta tema försöker hävda att man måste finna sig själv genom sitt eget inre så tar Langseth en annan väg.

”Karaktärerna hjälper varandra att vara sig själva genom generositet gentemot varandra vilket skapar en läkande stämning i gruppen, de ser varandra som de vill bli sedda”.

På frågor om varför Erika går igenom just en förlossningsdepression svarar Lisa Langseth att det var viktigt att hennes huvudkaraktär inte kunde fly från händelsen och skammen som kommer genom att förkasta sitt eget barn. Langseth fick som långfilmsdebutant (med “Till det som är vackert” från 2009) mycket positiv uppmärksamhet men försöker att inte tänka så mycket på omgivningens förväntningar.

”Jag vill inte konkurrera med mig själv, och jag gör ju det här för filmskapandet, inte för framgången”. Slutligen frågar jag om hon skriver på något nytt, och hon nickar nöjt på huvudet. Mer vill hon inte avslöja nu.

Av Therese Aziz

Bilder från denna post

• 
•